Hur sätter man ihop en yogaklass?

Olika lärare har olika tekniker för att skapa en bra yogaklass. Om man är lärare i något som har en satt rutin som Ashtanga eller Sivananda så varierar sig aldrig sekvensen utan det är samma varje gång. För oss andra är det lite mer öppet och jag älskar att ha friheten att vara kreativ med kroppen.

Jag baserar mina klasser främst på gruppens förutsättningar men sedan på något av följande:

Fysiskt fokus
Filosofiskt fokus
Teknikfokus
Chakra
Meridian

En klass kan därför ha ett ”höftfokus” och då jobbar vi med att sträcka ut höfter, stärka, prata om, andas in i, göra ställningar där höfterna är centrala.  När vi har ”teknikfokus” kan det istället handla om att jag går igenom hur man ska göra ett framåtböj eller rotera axeln på ett visst sätt och så hittar vi den tekniken i olika ställningar under klassens gång. Är temat ”filosofiskt fokus” så kan ni få jobba på en mental aspekt av yogan, som Santosha eller Tapas. Beroende på om det är en hatha eller yinyogaklass så kan jag till slut välja att bygga en klass på Chakran (hatha) eller Meridian (yin).  Antingen jobba från Rotchakrat och upp eller tvärtom eller göra ställningar som stimulerar energiflödet i en energikanal.

Men vad vi än gör så ser jag till att det blir en kul, väl rundad yogaklass och att alla ställningar kan anpassas till olika förutsättningar.

Om du vill börja yoga själv hemma så kan du ju prova att använda något av de här fokusen att bygga din yogasession på?

Maria

Annonser

Min egen yoga- en kär gammal vän

Så här några månader efter det jag slutat som yogalärare, eller snarare tagit uppehåll, har jag upptäckt en annan slags yoga. Min egen. Den har funnits där sedan jag gick yogalärarutbildningen 2003, men liksom kommit bort när jag istället lagt fokus på mina kunders behov.

Jag brukade yoga igenom alla veckans klasser för att sätta klassen i kroppen och på så sätt komma ihåg den. Fokuset låg på Hur jag skulle säga något, Hur jag skulle förklara, eller om något behövdes göras om. Sällan på hur det kändes för min egen kropp som stundtals protesterade högljutt pga skador eller problem som jag dragit på mig i andra sportsammanhang. Missförstå mig inte- jag gnäller inte. Det var aldrig synd om mig. Jag vill bara pålysa ett skift från en vana jag inte visste jag hade till hur det är nu.

Jag betonade vikten av innåt-fokus och meditation till mina deltagare, men inte förrän nu, när jag inte har någon att leda i yoga, så inser jag att jag alltid hade den där analyserande, instruerande rösten i bakhuvudet hur mycket jag än trodde jag hade slagit av. För första gången på många år är det tyst i huvudet när jag yogar och känslan är…ovan…lite tomt…lite trist…men samtidigt SKÖNT. Jag kan höra min kropp igen och just nu har jag rätt ont så det behövs.

Min egen yoga idag ser väldigt annorlunda ut mot för ett år sedan men den känns lika härlig- inte minst för jag fått en chans att återupptäcka vad jag gillar och borde göra och fasen så ROLIGT det har blivit att yoga igen! Det känns så NYTT och SPÄNNANDE! WOW, vad kan jag leka fram nu, vad kan jag göra, hur kan jag få må, vad kan jag inte åstadkomma med all den här kravlösheten och paradoxala tomheten i knoppen?!

Med det sagt, så har jag en liten supertwisty session jag vill dela med mig av på min youtubekanal. Inte för att jag känner att jag måste, utan bara för jag vill dela med mig av något jag har lekt och haft kul med. Kommer spela in den ikväll och publicera asap.

Min kropp är inte gjord att vara utan den fysiska yogan, det märks direkt på psyket när jag är utan och sen märks det på kroppen. Jag har en Jivamuktiyogahelg i Cambridge i september, några workshops med Neesha Zollinger i oktober och en workshop med Josephine Selander planerade hittills. Ser fram emot dem med 100% !

Att vara yogalärare är en livsstil….

…och det har blivit dags för mig att byta livsstil, älskade yogisar. Höstterminen 2015 blir min sista som yogalärare i Skaraborg. Jag slutar inte för att jag inte längre har lust, utan för att jag vill mer.

Maria_Hagman_by_yogafoto_05_webAtt vara yogalärare på heltid som egenföretagare innebär att man måste vara ganska fanatisk. Dels måste jobba jättemycket för att överhuvudtaget tjäna pengar, men dels för att det krävs att man säger ”Nej” till så mycket annat. Jag jobbar ju när andra är lediga och är ledig när andra jobbar. Fikastunder, kvällskurser, träningar, socialt umgänge går bort under största delen av året och som en mycket social person började ensamheten tära på mig. Jag blev less på att ha yogakläder på mig jämt, oinspirerad av att yoga ensam hemma, begränsad av att säga ”Nej, jag kan inte hänga med, jag jobbar…”

När kroppen är ens arbetsredskap, så måste man vara försiktig. Skadar jag mig kan jag inte jobba och om jag
inte jobbar får jag ingen lön. Att behöva avstå från att åka mountainbike på knotiga stigar, ta en risk när jag klättrar eller slänga mig utför en opistad svart slalombacke i snöstorm har börjat upplevas som extremt frustrerande och begränsande.

Givetvis har jag himla roligt på jobbet! Jag älskar att lära känna er och era kroppar, följa er utveckling och se er yoga mogna. Förutom föräldrarollen är mitt uppdrag som er yogalärare det mest personligt utvecklande jag någonsin gjort. Det har därför varit en mycket ångestfylld och lång process att komma till det här beslutet, men så sade en klok yogi till mig:

”Vi kommer klara oss, Maria, du har gett oss en bra grund och det är upp till oss att ta yogan vidare”.

…och så fort hon sade det här så släppte det i mig. Jag kan ju inte ta ansvar för andras yoga och sätta mig själv i andra hand. Hur mycket jag än kommer sakna er så ser jag fram emot att för första gången på nästan 9 år….

  • Ha ett jobb där jag får lön 12 gånger om åretpj
  • Börja rida igen/gå med i en löparklubb/klätterklubb- på kvällstid! i en grupp! med andra vuxna!
  • Utveckla min egen yoga
  • Ha stilettos och snygga klänningar till jobbet
  • Få arbetskamrater att umgås med
  • Att äta middag med familjen en vardagskväll och få natta mina barn
  • Gå på föreläsningar/filmvisningar/vernissage

Sedan i augusti bor jag i Eskilstuna och även om jag slutar att vara lärare på heltid kommer jag förmodligen erbjuda enstaka klasser där. Det känns också spännande att planera en yogahelg utanför Mariestad i mars. Jag har ett underbart jobb, men för mig måste det vara del av något större och inte navet i mitt liv just nu.  Paradoxalt nog kommer jag kunna yoga mer och utveckla min egen yoga nu när jag slutar och orsaken till att jag är lärare är ju för att jag älskar att yoga!

Jag vill Tacka er, vartenda en, för att ni välkomnat mig och yogan in i era liv. Tacka er för vartenda gång jag känt mig lite låg och trött och ni delat med er av er energi. Tacka er för att ni inspirerat mig att fundera på mitt eget liv och personliga utveckling.

Jag kommer sakna er otroligt mycket.

Maria_Hagman_by_yogafoto_13_web

 

Vill du bli yogalärare?

Jag får ibland email eller frågor om hur man blir yogalärare. Här är min åsikt om hur man börjar:

Fråga dig själv varför du vill bli yogalärare. Kanske är det bara så att du vill lära dig mer om yoga och tror att man måste bli yogalärare för att göra det. Eller att man automatiskt blir yogalärare för att man vet mycket (stämmer inte!).

Hur mycket yogar du? och Vem yogar du med? Dvs, följer du en viss lärare eller en viss yogastil? Om du bara går på gymets yoga litet då och då så rekommenderar jag att du spenderar minst ett år med en utbildad yogalärare, går på weekend yogakurser, köper och läser yogalitteratur. Det här gäller egentligen alla som vill bli lärare! Börja redan ett år innan med att förjupa dig så får du mer ut av kurserna.confused-yogi

Varför jag rekommenderar att man väljer en stil och en lärare är att det finns så många olika sätt att förklara och lära ut, så många olika sätt och resonemang, att jag tror man i början måste ha en riktning både när man är elev och nybliven yogalärare. Först när man är stensäker på hur och varför saker görs som dom görs, kan man blanda in ett annat synsätt eller metod.

Jag hade en period när jag sökte mycket och testade olika saker, men det är först nu på senare år när jag bestämde mig för att Jivamuktiyoga är den enda sanna vägen och bästa metoden (för mig) som jag har hittat ett lugn i mitt yogalärande. Det är så skönt att bara förhålla sig till ett sätt att lära ut.

Hur mycket tid har du att lägga ner på en utbildning? Jag vet man kan gå iväg och blir kvalificerad på ett par veckor men det är bullshit i mina ögon. En bra kurs tar minst 200 timmar. Och utvärderingar. Och examen. En organisation som brukade vara rätt bra på att garantera viss kvalite var Yoga Alliance, men jag tror dom på senare tid har blivit sämre. Men eftersom man lägger ner rätt mycket pengar på en utbildning och en kvalificering så tycker jag du ska göra ordentligt research på kursen. Fråga gärna mig eller en annan yogalärare om du är osäker.

Vem ska du studera med?  Vem som helst kan hålla en yogalärarutbildning, men inte alla borde. Jag rekommenderar att du söker dig till de större yogastudiosen som tex Yogayama (Yogayama.se) i Stockholm eller någon annan organisation som hållit i utbildningar en längre tid och har kunnat utvärdera sina kurser. Varför lägga massa pengar hos en privatperson som håller sin första kursomgång?

Vad ska du göra när du är klar? Hur ska du jobba när du är klar? Ha egna klasser eller söka jobb på gym? Hur vill du få tillbaka alla pengar du spenderat på din kurs och hur tänker du fortsätta utbilda dig, för det är ju inte så att en yogalärarutbildning är en slut, snarare ett startskott. För om du inte är säker på att du vill lära ut yoga, se början: kanske är det bara så att du vill fördjupa din egen yoga? Det är därför jag tycker man måste ha ett år innan sin utbildning där man läser och yogar mycket mer än vad man hittills gjort.

Hitta en mentor! Vad skulle jag göra utan min underbara Andrea! Hon var inte min yogalärare under min utbildning, men den som jag känner så starkt band till och som jag litar helt och fullt på. DET utmärker någon som blir min lärare. Hon som ledde min lärarkurs har jag ingen kontakt med, och så kan det också bli.

Är du och familjen redo för förändringar? Om du tror du kan gå en yogalärarutbildning och inte utvecklas, då borde du inte gå. Om u inte är öppen för det, borde du inte gå. Om din familj inte förstår eller låter dig förändras…borde du kanske gå, men lämna familjen…eller vänta, det blir extremt, men du förstår vad jag vill säga. Acceptera att du kommer förändras och bli berörd ju mer du välkomnar yogan i ditt liv. Men det måste pratas igenom med familjen först.

Nybakta yogalärare är så söta att se men extrema yogafundamentalister.  Jag brukar se på dom som nykläckta vampyrer. Tids nog mognar dom, lugnar ner sig, drar på sig jeansen och dricker ett glas vin. Hittar en balans för vad som funkar i sin egen vardag och hur man själv vill tolka yogan.

Lycka till!