Många känslor på samma gång

Jag har gått runt och vardagsmediterat på det här med att ha många känslor på samma gång. I yinyogan så pratar jag ofta om att vi ska lägga märke till olika nyanser av en känsloyttring: du är inte ”arg” mer än cirka 90 sekunder i taget, sen skiftar det till ”irriterad” och kanske över i ”frustrerad”. Genom att vi blir varse nyanserna så accepterar vi att vi till slut släpper en känsla runt något helt. Vi går inte runt och är ”arga” hela dagen på en sak eller återupptar ”ilskan” när saker kommer på tals igen. Att göra det är att ha fastnat i den första stunden situationen hände och sen aldrig vidareutvecklas, aldrig tillåtit dig se på det när du inte längre har känslor av ilska.
Skulle jag säga en sak med yogafilosofin som påverkat mig mest så är det just det här. Det är också det som är svårast för andra…oupplysta. Jag kan vara rasande när det händer, men på eftermiddagen vara helt chill och prata om saken med en helt annan attityd eftersom jag just då när saken tas upp inte är rasande. Varför i hela världen skulle jag självmant vilja plocka upp negativa känslor eller gå tillbaka till dåtid? Nej nej.

En utveckling av detta är att jag kan vara riktigt nere en stund och sen riktigt glad lite senare. Är jag bipolär? Verkligen inte! Men jag håller inte fast i känslor på samma sätt längre. Förra måndagen hände den ena negativa saken efter den andra och jag blev lika irriterad för varje sak, men när jag satt i soffan och funderade på dagen i efterhand så mådde jag ändå helt ok och var…glad. Därför att där och då- var jag glad. Spelade ingen roll att jag varit irriterad tidigare. Just då, var allt ok.

Jag är otroligt stressad i mitt jobbsituation just nu. Jag har insett jag älskar någon. Jag är inte nöjd med min fitnessnivå. Jag tycker det är besvärligt att ställa om till ensamståendebudget. Jag är enormt glad för alla roliga människor i mitt liv. Jag tycker det är supermegajobbigt att jag inte kan fixa allt i min lägenhet själv. 

Många känslor på samma gång! Vilket är helt ok. Det får gå upp och ner flera gånger under en dag. Sen behöver man kanske varken gräva ner sig för mycket i en negativa känsla och gå all in i nästa positiva. Här kommer yogan in och hjälper oss att balansera ut de där extremerna.

Jag vet att efter en yogaklass så känner jag annorlunda om saker bara jag vågar släppa taget om hur jag kände för det före klassen och acceptera att i det nya ”nuet” finns ett nytt perspektiv.

Våga prova själv. Släpp taget!

Yoga is calling

Yoga is calling.

Those words popped into my head during my massage yesterday. I like it when my subconsciousness message me like that.

Currently, I am going through a horrible divorce where it is not only the separation that we have to deal with. I am discovering through my therapy how to understand and retrain old behavioural patterns, reactions and relationship dynamics. It is wonderful to learn, but incredibly tough and perhaps bad timing combined with the divorce. I’ve hit the wall.

Since 2011 I had gradually added outdoor events such as multisport, triathlon, running and swimrun. At times I was training incredibly hard, working with a coach etc. I loved it and I still love the mental strength aspect of long distance races, but for the last few weeks I have balked at even the thought of a 10km jog. And I was wondering what was wrong with me.
2015 I sold my yoga business and had imagined a life with a normal fulltime job and yoga retreats on weekends/weeks away. The best of two worlds! For various reasons, it didn’t really happen, still I held a few classes and did the occasional yoga but my heart wasn’t it in. The yoga philosophy that had seeped through every part of my life was fading.

Today when I am in a an existential and practical crisis I can see the pattern that lead me to this point. I have never been taught to set stop and I have lived in a relationship where rest is seen as laziness. When life spun faster and faster I could still cope because I do live on a higher energy level than most, but as I was no longer a full time yogi I had lost what anchored me and balanced out the intensity.

Then a few weeks ago I started to do more yoga, felt drawn to dig through my yoga books, quotes, sutras and sentences about yoga started to appear in my thoughts, like long lost echoes.

The other day I spoke to a friend about my medals from outdoor events, long distance runs, swims and bike races. My focus for the last few years. I realise they were part of the more intensifying spiral that have led to my collapse and that I was ready to put it all aside. And then yesterday, during my massage, the insight:

Yoga is calling.

I believe in the healing power of yoga 100%. Pranayama, asanas, philosophy. It was temporarily pushed aside for something else, but I know it has got the solution to my physical and mental issues if only I gave it space again. As I have let go of long distance runs, bike ride and such, I will take +20 years experience of yoga and heal myself. I see a life with lots of yoga and climbing and lovely unpretentious open water swims…and that is about it. I am putting Wellbeing as my focal point now, over and above a hot body, achievements, adventures…
Yoga cant heal my marriage or could have stopped the inevitable. Its absence was not part of the problem, but its presence will be part of my recovery.

How I will rehab myself with yoga? Oh, well, that will be incredibly tough.
To be continued…

 

 

Provocerad av hurtbullar? Här är överlevnadsstrategin.

Just nu jobbar jag med en  PT/kostrådgivare för min viktnedgång och siktar på att gå ner 5-7kg som jag lagt på mig sedan jag slutade vara extremt aktiv, oskadad motionär. Det väcker naturligtvis kommentarer och känslor hos min omgivning, vilket jag vill ta upp här.

När man gör en förändring i sitt liv som bryter mot gruppens norm tolkas det av de andra som om normen är fel. Pikar eller negativa kommentarer är en vanlig reaktion för att få den avvikande personen att falla tillbaka in i gruppens beteende igen (in group och out group). Med ”grupp” syftar jag i det här blogginlägget tex på jobbkollegor eller vänskapskretsen.
Ändrar någon sin kost eller sina träningsrutiner ifrågasätts det och personen ställs ofta till svars för sina val. Vissa aspekter tror jag mest kvinnor råkar ut för eftersom samhällets syn på kvinnokroppen är snävare, men när det gäller träning så tror jag män också utsätts för samma reaktion från omgivningen.

Att vara smal, vältränad och inte äta skräpmat innebär idag hög social status. Den som ändrar livsstil i en mer hälsosam riktning ruckar på relationens maktbalans eller gruppens rangordning. Givetvis beror det på vad den andra personen eller gruppen har för självbild och ambitioner, men motståndet bör komma från de som känner sig hotade av en utstickare.

Låt mig vända på vanliga gliringar som de med en aktiv livsstil får höra: 

  • Det är inte socialt accepterat att högt påpeka för någon att det de äter är skräp, medan det verkar okej att säga någon är för hälsosam.
  • Det verkar okej att kalla någon som äter hälsosam mat för ”duktig”, men får vi kalla den som äter skräpmat för ”dålig”?
  • Det är fritt fram att säga någon är träningsfanatiker, men vem vågar kalla kollegan lat för hen aldrig motionerar?

Det här mönstret bekräftar för mig att det är hög status att ha en aktiv livsstil och hälsosam kosthållning, eftersom man aldrig skulle få säga något negativt om de i underläge. Andra situationer som jag och mina bekanta sportisar kan befinna oss i när det diskuteras träning, kost och dieter…

Du duger som du är! – Öh…jag vet.
Den här reaktionen baseras på att ens självkänsla är kopplad till ens vikt. Hela konceptet att man ska tänka ”duger” kring vikt är snett. Som individer duger vi alla precis lika mycket i alla situationer hela tiden. Att duga som person har inget med vikt att göra.
Om du själv är en person som säger att någon ”duger som den är” borde du rimligtvis även säga det till den som är kraftigt överviktig. Skulle du göra det? Varför inte?
Att gå ner i vikt kan vara en praktisk handling: jag har inte råd att köpa helt nya kläder för att jag lagt på mig fem kilo. Jag mår bra som person och vet jag att jag duger även med fem extra kilon, men jag kan ändå välja att ta bort dem. Att vilja gå ner i vikt är inte en anti-feministisk handling, det kan vara en ekonomisk och hälsofrämjande handling. Däremot finns det absolut de som vill gå ner för att de har en stark koppling mellan självkänsla och vikt- men att anta det är fallet för alla är fel.
Fat is not always a feminist issue.

Stina går från en 5km löprunda till att vara träningsnarkoman
Nybörjarlöparen Stina får beröm för att vilja springa ett 5km lopp, men gruppen som inte springer känner sig hotad när hon sedan siktar på ett maraton. Då är det inte hälsosamt längre, då har hon gått för långt. Ingen applåderar den som är mer fit än en själv. Stina är numer en träningsnarkoman, anser gruppen.
Intressen som gör att någon jobbar på sin kropp är generellt misstänksamt. Tränar man kommer man eventuellt bli snyggare (högre i rang) än resten av gruppen och det är en skrämmande förändring.

Cake or die?
Anna har gått ner i vikt och kan hålla sin målvikt om hon bara fikar en gång i veckan. Ändå ifrågasätts hon då hon väljer bort jobbfikat till förmån för att kunna äta lördagsfika med familjen. Att äta äpple eller kvarg medan de andra äter bulle är verkligen inte ok (se ”vanliga gliringar” ovan). En vilja att ”äta bättre” är helt ok, men då måste man även unna sig fika med arbetskamraterna och vännerna, annars är man för fanatisk.
Man får även vilja gå ner i vikt om man är överviktig eller nyss fött barn. Då kan man till och med applåderas och få stöd för sin nya rutin. Bara man inte blir för smal, för då försvinner helt plötsligt allt stöd. Var de här magiska gränserna går beror nog på hur fit gruppen själv är.

Fit enough to get fitter
Man kan ändra sin kost för man vill bli smalare och lättare så man blir bättre på sin sport.
Har du försökt klättra med två 2kgs mjölpaket i en ryggsäck? Eller springa länge med 5 stycken mjölkpaket på kroppen?
Man kanske vill bli starkare eller få mer ork för sin sport. Att gå ner i vikt kan vara del av ett annat mål som gör en lycklig; man orkar springa längre eller klättra högre.
Det är på nåder gruppen accepterar att du vill träna mer, men lägger man om sin kost blir det helt plötsligt extremt. Ändå vet vi att kosten nästan är viktigare än all träning man gör.

Vad kan du som blir provocerad göra? 
Istället för att rikta frågan till någon varför hen inte kan ”unna sig lite tårta”, borde man fundera på vilka känslor som kommer upp inombords när man överhuvudtaget reagerar på att någon väljer ett äpple framför Prinsesstårta. Varför upplever du det negativt när du tar en tårtbit och kollegan gör ett annat val? När blev hens val rätt för dig? Har inte du egna ideal och mål? Är det kanske för att det är högre status och därmed ”rätt” att äta äpple och ”fel” att äta tårta?
Förändringar är tuffa, även för dig som bara betraktar dem i andra eftersom de får dig att utvärdera dina egna val. Det är en jobbig process! Har du svårt att värja dig mot andras målmedvetenhet och handlingskraft behöver du nog utforska vad du själv vill och varför du reagerar som du gör. 

Vill du springa en mara? Nej. Känner du att du borde vilja det när så många andra gör det? Ja. Vad kommer du göra åt saken? Uhm…säga hur knäppa alla som springer maror är..? Nja…

Ingen är duktigare än någon annan för att de bantar, tränar eller lägger om sin kost. Alla gör egna val utefter egna mål och förmåga. Du har ingen rätt att kommentera någons val med annat än uppmuntran och stöd. De känslor som väcks hos dig är upp till dig att hantera och utforska.

Jag tycker vi kan enas om att..
…Individen gör det hen tycker passar hen bäst. Det handlar inte om dina behov, det handlar om att någon annan vill något som du inte gör.
…Stå för dina val, så står jag för mina.
…Som individer är vi mer än vad vi äter och vad vi tränar. Fokusera på det istället och push off my plate, please.

Målet är att må bättre, inte bli bättre.

Jag yogar för att få en paus från olika tankar och för att hålla kroppen balanserad. Under yogan kan vad som helst dyka upp i huvudet och jag bearbetar det med varierande intensitet. I går, på årets sista dag, så gjorde jag en härlig blandning av ashtangas primary series stående ställningar och yinyoga höftöppnare. Baksida ben och min funktionella scolios var riktigt jobbiga och jag behövde jobba igenom dem ordentligt.

2017 lyckades jag springa halv-maror i terräng utan större problem och simningen gick rätt bra förutom en lätt axelskada. Däremot behöver jag gå ner lite i vikt och för scoliosens skull; styrketräna. Jag hade alltså redan ett rätt fullt schema inför 2018 med styrka, löpning, simning, yoga, ridning, klättring. Mitt mål var att ”träna för att bli fit nog att göra races x, y, z”. Normalt kan jag träna en gång vid 0500 och en gång på kvällen, men ju mer jag lyfter känner jag av ryggen och måste yoga för att den ska bli så rak den borde vara. Själv har jag alltid sagt till personer som vill bli mer rörliga att man ”om man lägger till något, måste man ta iväg något”, dvs, om du springer två gånger i veckan måste du definitivt stretcha tre gånger i veckan för att bli rörligare. Detsamma gäller ju mig också, men med mitt späckade schema, hur skulle jag få ihop det?

Under min yogasession så tänkte jag: ”Åh om jag bara kunde ha tid att yoga varje dag så jag blev bra i ryggen, all träning verkar försena min förbättring”.
Och sen: ”Men jag måste styrketräna för att bli av med scoliosen, och så springa för att göra lopp x,y,z, och så simträna för de där andra loppen…”
Sen stannade jag upp, mitt i en asana, och faktiskt på riktigt slog mig för pannan. Ibland är man bra dum, men när man varit lite fast i träningsvärlden som jag har varit, är det en process att mentalt komma ur den. Istället för att bli fit nog för att kunna göra vissa lopp, ska väl mitt fokus vara att bli fit nog att överhuvudtaget kunna leva smärtfritt? Om jag behöver styrketräning för att bli av med scoliosen och få mer stabilitet i kroppen och därför måste yoga varje dag för att balansera upp styrketräningen, så är väl det jag bör fokusera på tills kroppen mår bra?
Sen, när allt det är bra, kan jag ju springa eller simma ett lopp, men att just nu lägga till saker som faktiskt stör min rehab är ju helt knäppt. Just löpning och till viss del cykling och simning i stora mängder stör på det sätt att de tar tid jag borde lägga ner på yogan för att inte stelna till på fel sätt efter träning och få ont.

Därför blir det ingen runstreak för mig i januari. Det blir inga anmälningar till lopp i år, i alla fall inte än. Jag satsar på upplevelser som en dykresa och en klätterresa istället, något där jag får mina kickar med en kropp som den är.

Det känns…stort…för mig att våga välja bort så där som jag nu gjort, men också himla skönt! Istället för att fundera på hur sjutton jag ska på tid med allt så har jag nu två grejor att bolla. Klättring och ridning händer ju då och då. Likaså kan jag springa ibland och simma, men jag har inga mål att nå med dem och jag kommer har tid att stretcha efteråt.

2018 kommer jag träna för att bättre. Inte för att bli bättre på en sport.

 

The worrying state of Stockholm yoga scene

Yoga means different things to different people. I found what I was looking for in Jivamuktiyoga. The Bhakti (chanting om), talks about philosophy at the start of and during the class, the sequencing, the challenges. I have actually never had a bad Jivamukti-class, but I have been to several other crap ones the past 20 years.
When I started working in Stockholm I was saddened to realise  was that the Jivamukti classes had all but dissappeared. Some, like wonderful Anna Hultman and Jonas Pinzke have left the country, others are still teaching but they dont call their classes Jivamukti anymore.

What has happened?

In the case of one yoga studio rumour goes they call most their classes ”hatha” or ”vinyasa” in order not to be too sect-like.
When I visited Urban Om yesterday, they told me they name all their classes ”strong flow”, slow flow” in order not to intimidate beginners.
Regardless of why one choose to remove the yoga brand name, this is a worrying development for several reasons:

A ”strong flow” can mean anything. What is so wonderful with a branded class like Jivamukti or Ashtanga is that I know what I will get.

”Flow”. Do they mean krama, the sequencing of postures? Or do they mean dancy wavy motions that I personally sincerely detest in a yoga class? The classes I have been to that have been called ”flow” has not been much different from the ”non-flow” ones.

”Vinyasa” can mean anything in Sweden. I went to a ”vinyasa flow” class at Yoga Shakti and it turned out being taught by a Nia instructor and was a dancy wavy style. I didnt want to do Nia, I wanted sun salutes, philosophy pranayama, classical yogaposes.

What is most worrying is that the classes I have attended at Yogayama have been devoid of any philosophy what so ever. I first went to Yogayama when they opened many years ago and it used to be The Yoga Place to be but several members I have spoken to are unhappy about the recent changes. Now, even the excellent Jivamukti qualified teacher Erik who taught a great class did not mention any. Jonas’s class that I went to last night didnt include any philosophy or pranayama either. It was a good class, but I didnt get my fill of YOGA. Dont get me wrong: I am not blaming the teachers here! I have been to their classes before.

From a customer point of view had Yogayama or UrbanOm kept the yoga style names I could have made a better choice of which class to choose. For example, both Erik and Jonas’s classes were billed as vinyasa but they could not have been more different in their approach.
I have a few classes left of my pack of 10 at Yogayama but I wont buy the monthly card as I have planned to after that.

After some discussion with the staff as Urban Om about the styles hidden under all the ”strong” and ”slow” flows I will try one of their classes out because it is near to work, but it need to be a class that respects the yoga tradition.
I will also give Altromondo a call and see if they allow their teachers to include the YOGA part of the yoga, what actually different a yogaclass from a gymnastic session. Yoga Shakti is also lovely, but only if I stick to named classes like their Virya or Ansuara.

Yogayama is now setting up as a franchise all over Sweden. If they do not allow classes to be branded for what they are or teachers to include philosophy, yoga will be watered down to the horrid gym version we all escaped to yoga studios from. Yoga without philosophy feels soulless.

I truly miss being able to do Jivamuktiyoga with a great strong tribe and skillful teacher. Suppose I have to go back to practising with my teachers at home online and via iTunes. Yoga is part of my life in so many ways even though I have retired from teaching. However, we yogis all need to be aware of what is happening to the yoga scene around us and choose those who honour the tradition over one-style-fits-all approach.

Heltidsmotionär- Nej tack.

Idag har jag haft en skön ledig dag då jag simmade ett ordentligt pass på morgonen och sen gick på yoga. Jag är mellan jobb och har lyxen att få träna lite extra. Ibland har min make sagt till mig att jag inte behöver jobba utan kunde få hålla på så här på heltid om det gjorde mig lycklig. Nu är det så många fel med det erbjudandet som jag inte ska gå in i detalj på (min pension, min självständighet mm).

Jag hade en sån här livsstil tills jag slutade jobba med yoga på heltid. Försörjde mig själv (knappt, men ändå), tränade mycket, yogade, hängde med barnen. Facebook påminner mig dagligen om hur jag hade det. Så här i efterhand och i synnerhet en dag som denna så undrar jag varför jag valde bort ett sånt liv, men så kommer jag ihåg: man är väldigt skör när ens kropp är ens arbetsverktyg.

Jag har kommit ur ett par år med rehab på rumpa och höft och en ordentlig dos med påtvingad mental utveckling. För när min identitet hänger så på hur jag presterar, vad händer när det tas bort? Vad blir kvar då? Idag är träning en del av mitt liv, men den är inte det centrala. En mycket viktig del, men det är inte hela världen om jag har lite ont en vecka och får backa. För ett par år sedan hade det varit katastrof. Jag hade redan innan jag föll ihop tack o lov börjat nosa på annat, men jag kan sätta mig in i elitidrottares situationer när de avslutar sin karriär.

Så nej tack. Att återigen behöva vara beroende av min kropp är inget för mig. Nu börjar jag känna mig starkare och gladare i min träning igen och det vill jag inte förstöra genom  att låta disciplin gå före njutning för det var så det var för mig. Jag var tvungen att vara disciplinerad med yogan och träningen för det var ju mitt jobb. Det spelade ingen roll om jag hade lust eller inte, på yogamattan eller ut i löpspåret bara! Det här skapade mycket ångest hos mig när jag försökte trappa ner, jag mådde dåligt att jag valde bort träningen för annat, men nu har jag bättre balans och är starkare. Jag har hittat en schysst nivå för min kropp och jag gör hellre för lite än för mycket.

Varför ska man bara bli LUGN av yoga?

Missförstå mig inte: det är bra att den som är stressad och måste komma ner i varv får den hiten av yogan. Sen har jag ju alltid sagt man nog bör se över hela sin livsstil om man regelbundet har behov att gå ner i varv, men det är ett annat bloginlägg.

Men målet med yogan är inte att stressa ner eller att göra lugn per se.

Yogan har förmåga att bli vad man gör den till.

Om du är trött när du börjar kommer du, om du är närvarande, att forma den efter dagens förutsättningar och ta det lugnare. Stiger du upp på mattan med en sjujäklars energi så blir det en helt annan upplevelse.

13717391_10154289791172180_1497612386790976422_o

Yogan balanserar och gör för högt lite lägre och för lågt blir högre. Det du känner i Savasana behöver inte betyda att det är så du fortfarande känner en halvtimme senare. I Savasana låter vi kroppen släppa alla känslor och alla stories som vi har samlat på oss men som vi genom yogandet har jobbat loss. Kroppen läker sig själv. Därför är Savasana viktigt även om huvudet snurrar fullt av tankar (citti vrtta nirodha).

Förutom att kroppen kan bli trött av yogan menar jag att yogan ger energi. Visst kan jag också känna av yogaruset direkt efteråt, men för mig handlar det inte om trötthet eller lugn utan om Klarhet. Jag ser saker tydligare utan en känslomässig koppling till det i flera timmar efter yogandet- man är friare. Om jag är lugn eller inte är inte relevant för det beror på hur jag yogade och vad jag tog med till mattan den dagen. Det kan alltså inte krävas att målet med yogan är att bli Lugn.

Genom att yoga kan man påverka kroppen så att man bli ledsen eller hysteriskt glad efteråt. Ni som yinyogar förstår vad jag menar: här blir den emotionella påverkan extra uppenbar eftersom man håller ställningarna så länge. Ibland är jag mäkta irriterad när jag kommer ur yinyogan, men det släpper det med och efter en stund är jag ok. Den upplevelsen är ju inte mindre värd eller intressant för att jag inte blev ”lugn”. Efter en klass som stimulerar hals- eller bröstchakra kan man bli allt annat än lugn! Rena sociala tjatterapan istället. Pigg. Glad. Utåtriktad.
Yogan rensar kropp och själ.

De finns de som har så mycket bagage eller svårt att släppa de sällan känner lugn efter yogan. Det är ok det med. Do yoga and all will come.

Min egen yoga- en kär gammal vän

Så här några månader efter det jag slutat som yogalärare, eller snarare tagit uppehåll, har jag upptäckt en annan slags yoga. Min egen. Den har funnits där sedan jag gick yogalärarutbildningen 2003, men liksom kommit bort när jag istället lagt fokus på mina kunders behov.

Jag brukade yoga igenom alla veckans klasser för att sätta klassen i kroppen och på så sätt komma ihåg den. Fokuset låg på Hur jag skulle säga något, Hur jag skulle förklara, eller om något behövdes göras om. Sällan på hur det kändes för min egen kropp som stundtals protesterade högljutt pga skador eller problem som jag dragit på mig i andra sportsammanhang. Missförstå mig inte- jag gnäller inte. Det var aldrig synd om mig. Jag vill bara pålysa ett skift från en vana jag inte visste jag hade till hur det är nu.

Jag betonade vikten av innåt-fokus och meditation till mina deltagare, men inte förrän nu, när jag inte har någon att leda i yoga, så inser jag att jag alltid hade den där analyserande, instruerande rösten i bakhuvudet hur mycket jag än trodde jag hade slagit av. För första gången på många år är det tyst i huvudet när jag yogar och känslan är…ovan…lite tomt…lite trist…men samtidigt SKÖNT. Jag kan höra min kropp igen och just nu har jag rätt ont så det behövs.

Min egen yoga idag ser väldigt annorlunda ut mot för ett år sedan men den känns lika härlig- inte minst för jag fått en chans att återupptäcka vad jag gillar och borde göra och fasen så ROLIGT det har blivit att yoga igen! Det känns så NYTT och SPÄNNANDE! WOW, vad kan jag leka fram nu, vad kan jag göra, hur kan jag få må, vad kan jag inte åstadkomma med all den här kravlösheten och paradoxala tomheten i knoppen?!

Med det sagt, så har jag en liten supertwisty session jag vill dela med mig av på min youtubekanal. Inte för att jag känner att jag måste, utan bara för jag vill dela med mig av något jag har lekt och haft kul med. Kommer spela in den ikväll och publicera asap.

Min kropp är inte gjord att vara utan den fysiska yogan, det märks direkt på psyket när jag är utan och sen märks det på kroppen. Jag har en Jivamuktiyogahelg i Cambridge i september, några workshops med Neesha Zollinger i oktober och en workshop med Josephine Selander planerade hittills. Ser fram emot dem med 100% !

Träningsresa till London- simning och yoga

För den som jobbar heltid kan en träningsvecka vara skönt för att bara få fokusera på träningen och ha tid att återhämta sig ordentligt utan att behöva stressa hem till hämtning, middagslagning etc. Jag var på egenkomponerad träningsresa till London förra veckan och har fått en del förfrågningar om hur det var och vad jag gjorde, så här kommer en redovisning av mitt upplägg.

Syfte: Att få träna i andra miljöer än vad jag brukar för omväxlings skull. Att få träffa kompisar från tiden jag bodde i London. Att få yoga för vissa lärare jag varit nyfiken på.

 

Fly, tåg och boende

Jag flög med Ryanair till London och snålade inte på bagaget: klart jag behövde checka in: ordentliga träningsskor och kläder, alla simprylar mm, det plockar ihop. Dessutom visste jag att jag skulle ha med mig brittiska förnödenheter med mig hem till familjen i form av pickles, Yorkshire te, chokladbitar osv.

Stansted Express biljetter bokar jag online med thetrainline.com och bara hämtar ut i en flygplatsautomat. Har man inget Oyster card man laddar för tunnelbanan, så kan man lägga till en tunnelbaneresa när man bokar tåget och slippa det steget med när man kommer fram.

När jag är i London bor jag alltid på YHA Central London, Bolsover street. Här tar man inte med sig sina egna lakan eller behöver städa el dy som man gör på svenska vandrarhem. YHA Central lockar många familjer och man kan boka privatrum, rum för 4, rum för 6. Priser från £15 natten beroende på efterfrågan. Jag är aldrig på rummet när jag är i stan så närheten till alla vänner och aktiviteter är oslagbart och personligen tycker jag det är kul att få höra stories av de jag delar rum med. Din väska kan låsas in i ett enormt skåp i rummet som du låser med eget hänglås.

Som ni ser på kartan så ligger YHA Central som sagt perfekt för just den här resan eftersom jag ville springa så mycket som möjligt och inte behöva ta tunnelbanan. Centrala London är så litet!

 Skärmklipp

Vad tränade jag

Jag yogade och simmade. Jag hade planerat ett par gympass också eftersom alla ställen hade gym, väl där nöjde jag mig med två saker.

Yogan kostade £65 för 5 klasser. Simningen kostade ca £5/sim och då ingick tillgång till gymet.

Snett emot YHA Central ligger en hot yoga studio för de som gillar Bikramstil yoga.

 

Dag 1

IMG_20160217_092713Jag landade på eftermiddagen och gick direkt till YHA för att lämna av min väska och checka in. Jag hade förbokat 5 yogaklasser på Indaba yoga center vid Marylebone station och min första klass var på måndagskvällen kl 1945. Det var jätteskönt att få jogga genom stan vid den tiden och jag var verkligen inte ensam löpare- hela London var ute och sprang kändes det som!

Det var mitt första besök till Indaba och jag är supernöjd med stället: bra läge, bra lärare, fina lokaler. Min klass var en Yogaasana med Stewart och jag tror man kan beskriva den som jivamuktiyoga på speed i 30 graders värme. Kul, men jag kände att det inte skulle passa med mitt träningsupplägg att ha fler såna här klasser under veckan, så jag höll mig till jivamukti och yin.

 

Dag 2

Idag såg jag fram emot att få simma i Olympiska tävlingsbassängen i Stratford. Där kan man förboka en plats för att IMG_20160216_120157vara säker på att få en bana om man vill träna på populära tider. Men när jag pratat med dom tidigare sade dom att eftersom jag tänkte träna off-peak /lågsäsong så var det bara att komma. Tyvärr hade man inte påpekat att eftersom det var midterm/lov i UK den veckan jag var där, så var tävlingspoolen stängd kl 0830-1700 och i den låg två enorma uppblåsbara lekgrejer. Surt! Istället blev jag hänvisad till träningsbassängerna som är 25m långa och medan det inte var något fel på dom var dom självklart inte lika lyxiga som tävlingsbanorna. Bra organiserade i Fast/Medium/Slow banor med folk som simmade i rätt bana gjorde ändå att jag tog mig igenom ett 2,8km pass.

En sak som riktigt irriterande mig var det dåliga ombytesområdet: du går in i ett omklädningsrum med små bås och byter om. Sen tar du alla dina grejer med dig till ett område som heter ”Changing village”. Här blandas herrar och damer, åskådare och övriga besökare med skåpen som du lägger dina grejor i. Här ska du sedan också duscha innan du simmar, alltså bredvid någon som helt fullt påklädd står och tittar på när någon simmar. Så bizzart. När du är klar, måste du ta ut dina grejer från skåpet, gå tillbaka till omklädningsrummet för att lämna sakerna obevakade i ett bås medan du går till ett ANNAT rum för att duscha. Slutligen byter du om och kan gå därifrån. Sjukt omständigt, eller hur? Jag vet inte vad det var för fel på att ha skåp i damernas resp herrarnas omklädningsrum som på alla andra ställen.

Efter simningen hade jag en jivamuktiyogaklass bokad på Indaba så jag åkte direkt dit efter en snabb lunch. Jag älskar jivamukti och det är en rätt atletisk stil av yoga. Efter morgonens 2,8km simning och föregående kvälls intensiva yoga kände jag att det blev lite tufft på axlarna och anpassade asanas lite för att underlätta.

Efter yogan så fick jag en skön promenad till Bolsover street och åt middag med en väninna på kvällen.

 

Dag 3

Dagen började med en löptur till en jivamuktiyogaklass och sen var det meningen att jag skulle ta mig tillbaka till Stratford och Olympiska centret för simning. Men jag var ju rätt oimponerad av stället och skulle ju inte kunna använda tävlingsbanorna, så jag bestämde mig för att testa mitt gamla gym The Porchester Centre, Queens gate. Eftersom jag fortfarande kände mig lite trött i axlarna valde jag att ha en mellandag och göra 1500m intervaller i poolen istället för ett längre pass igen.

Queensgate ligger en trevlig löptur från Marylebone.

Ah, the Porchester! Blir inget återbesök där för mig. Precis som olympiska stadium är Porchester del av Betterkedjan, men det garanterar inte en viss kvalite. 30 meters poolen är sunkig och dom hade fel på duscharna när jag var där så bara iskallt vatten. Däremot hade jag vid 14tiden en onsdag poolen för mig själv med endast ett par andra simmare till sällskap. Men nej, det finns bättre simhallar. På Porchester kan man med ett dagskort också nyttja gymet och gruppträningsklasserna om man vill. Eftersom jag valt att simma kortare hade jag kunnat lägga in ett extra pass med något här, men jag kände mig ändå rätt tillfreds med motion för dagen.

Kvällen spenderades i en väns sällskap.

 

Dag 4

Jag började dagen med att byta pool igen: den här gången gick jag till Swiss Cottage Leisure center. Det är också påDSC_0218 springavstånd från Bolsover street, bara norr ut genom Regents Park. Och Swiss Cottage Leisure Center gillade jag skarpt! Kändes rätt nytt, fräscht, som vanligt har man olika omklädningsrum för de som ska till poolen och de som ska till övrig anläggning. Jag såg också att dom hade klättringsvägg där och så givetvis ett härligt gym.  Stor 25m pool med vanliga banindelningen i Snabb/Medium/Långsam och när jag var där mellan 08-10 så var det tunt med folk som simmade. Ännu ett plus är att man på träningsresan kan simma på lite mindre populära tider än vad man måste göra när man jobbar. Jag kommer definitivt använda mig uteslutande av SCLC på nästa träningsresa hit och av alla tre är det den som jag rekommenderar.

Jag körde ett 3km pass och det kändes jättebra i kroppen. Det här var min sista dag i stan och jag hade en jivamuktiyogaklass kl 16 på eftermiddagen och så en yinyogaklass kl 1945. All aktivitet kräver att man balanserar upp med vila och yinen var perfekt avslutning. Det här var lika mycket en jivamuktiresa för mig som en simresa, men rent fysiskt hade jag nog mått bättre av att göra lugnare yoga för det krävdes viss disciplin från mig att anpassa och hålla tillbaka i vissa asanas så jag skulle orka hela veckan.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med allt även om jag möjligen kunde ha tränat lite mer. Nästa gång kommer jag kanske planera passen lite annorlunda: explosiva simpass med matchande session i gymet samt en lugn yoga, distanssimpass med tyngre vikter i gymet och explosivare yoga osv.

Det fina med att vara på träningsresa i en stad är ju att man kan shoppa lite emellanåt eller gå på bio om man känner för det. Det var skönt att slippa laga mat även om jag alltid fixade egen frukost i köket på YHA Central. Att springa runt London är grymt mycket trevligare än att åka tunnelbana.

 

PS: Om man bara åker för att yoga så är det oftast mer ekonomiskt fördelaktigt att köpa flera klasser på samma ställe. Annars kan man alltid följa en viss lärare runt i stan. Eller gå på en slags yoga på ett ställe på morgonen och en annan någon annanstans på kvällen. Triyoga, The Life Center, Sangyeyoga… det finns massa bra center runt om i centrala London. Tänk bara på att ta det lugnt efter klasserna och inte sticka direkt ut från yogan och hetshoppa, njut lite också.

Yogamatte: plus och minus

Du börjar yoga med förhoppningen att få mjukare höfter eller rygg. Dina yogaklass tar plats varje tisdag och resten av veckan så springer, cyklar eller lyfter skrot som vanligt (utan att stretcha efteråt) men eftersom ingenting händer efter en månad så ger du upp yogan.

Om man vill bli mjukare i kroppen brukar jag säga att man måste tänka på vad man lägger till mellan yogastunden. Den som är fysisk aktiv i övrigt och vill bli mer flexibel bör därför göra följande yogamatte:

Yoga -1

Cykeltur +1

Löprunda +1

Sitta på kontoret, i soffan +2

Summa: +3

Om man verkligen vill få större rörlighet i kroppen måste man se till att man går med minus, så att säga:

Yoga -1ym

Cykla, men stretcha relevanta muskler efteråt 0

Springa, men stretcha relevanta muskler efteråt 0

Sitta på boll på kontoret eller stå, sitta på golvet istället för soffan eller sitta på annat sätt i soffan +1

Yoga en gång mer i veckan än man gör andra aktiviteter -1

Summa: -1

Är du seriöst intresserad av att bli mer flexibel så måste du ändra mer saker än att bara lägga till en yogaklass i veckan. Många, jag skulle nog säga de flesta, stretchar inte alls eller väldigt dåligt efter motion. Oavsett hur gyminstruktörerna visar dig att stretcha efter en gruppklass- gör några extra övningar efteråt som påverkar just det området du behöver.

Yogan är utmärkt som verktyg att bli mer flexibel för alla som motionerar och andra också, så klart, men var realistisk hur mycket en klass i veckan har en chans att påverka din kropp. Just nu har jag börjat simma mycket igen och det märks direkt på min kropp, så då får jag lägga till mer yoga och lite mer tyngd på vissa områden än andra. Det är tufft, men lägger man till, så måste man dra ifrån också för att bibehålla status quo.

Jag har haft en äldre dam som började med yoga två gånger i veckan och hon såg resultat väldigt snabbt eftersom hon inte hade något annat mellan klasserna. Hon gick alltså massa minus direkt!

Ska man inte yoga alls då? Jo, klart man ska! Men du kanske får bli smartare: boka tid med en kvalificerad yogalärare eller gyminstruktör/PT och be om sekvenser med asanas/stretchar som du kan göra efter varje träningstillfälle för att sträcka ut specifika muskler. Din enda yogaklass i veckan måste kompletteras med stretch eller yoga direkt efter din vanliga träning för att du ska se resultat.

OBS! Yoga är inte samma som stretch! Yoga är när man är fokuserad innåt på det man gör precis just då. Stretch kan utföras tuggandes tuggummi tittandes på TV eller när man pratar med någon.

En annan aspekt är att du ser över ditt övriga rörelsemönster: vad lägger du till genom sättet du sitter i soffan? på jobbet? osv. Istället för att sitta i soffan, kan du sitta framför soffan med benen i kors och luta ryggen mot den? Eller lägga dig på mage på golvet medan du tittar på TV? Vi sitter så otroligt mycket och om du från början tycker det är konstigt att ligga på golvet fast att du är över 10 år gammal eller sitta i Lotus vid kontorsskrivbordet så kommer det snart bli vardag.

En tredje, möjligen lite extremare väg, är att sluta med allt annat än just yoga under period. Yoga varje dag i en månad och lägg inte till något annat. Då kommer du se resultat, jag lovar. Allt beror ju på hur fokuserad man är, hur viktigt det är för en. Jag skulle säga att det är otroligt viktigt och bra för alla att ha full rörelseförmåga och det är jobbigt att se hur lite det stretchas efter träning.

Det om det fysiska. Men hur bra är du med yogamatte med det mentala? Vad lägger du till där..?

Stress på jobbet  +1

Hektiskt familjeliv med skjutsa och hämta +1

Socialt umgänge, livet i övrigt, ekonomin……    +??

En yoga i veckan -1

Summa: +??

SUPERBRA att du åtminstone har hittat till yogan och ger dig en paus! Men yogan ska inte lära oss ”hantera stress” -det är så missförstått! Yogan ska lära oss att vi inte behöver stressen, den ska få oss inse att vi redan är allting vi behöver vara.

Har barnen rätt till fyra aktiviteter var i veckan på bekostnad av din stressnivå? Kan du jobba en timme mindre om dagen? Kan du ändra något för att minska stressen på jobbet? Hur är samspelet och kommunikationen i din familj om alls stress? 

Yogan är vår oas och jag fattar inte hur folk  klarar sig utan den. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om vad jag behöver från den, men samtidigt har jag tagit den lärdomen och anpassat min vardag som jag behöver. Skaka av dig offerkoftan och ta kontroll över din vardag! Det finns saker du kan göra för att yogamatten ska gå ihop. Stora saker, små saker, allt räknas. Använd yogan som ett fantastiskt komplement och verktyg, men tillåt inte resten av livet rusa iväg.