Argumentet som stoppar all diskussion om RUT

Jag reagerar när jag läser Nina Björks inlägg i DN idag. RUT fyller 10 år och har givetvis blivit hett debatterat eftersom det berör kvinnors insatser i hemmet. Att vi överhuvudtaget skulle ha samma heta gräl om ROT som har med traditionellt manliga aktiviteter görs sig inte.

Nina frågar i sin artikel: ”Varför har man överhuvudtaget ett liv om man inte hinner leva det?” Jag håller delvis med; jag anser vår trädgård är för stor eftersom jag inte är så trädgårdsintresserad. Hellre än att rensa ogräs ligger jag med en drink och en bok på en altan. Makens och min njutning av en underbar trädgård är dock större än tiden vi har tillgänglig för både läsande och trädgårdsarbete, så vi har ibland en person som klipper gräset åt oss.
Vi har städning varannan vecka och har så haft i flera år. Och här kommer mitt argument som kommer få stopp på alla debatter om RUT och ROT:

Vi köper tjänster…..för vi har inte lust att göra en viss sak. 

That’s all, folks. Jag och maken vill hellre läsa med en drink i handen än klippa gräset. Vi vill hellre läsa för barnen än att städa en torsdagskväll. Vi kan absolut ta oss tid, men: vi vill inte. Det är astrist att städa så om vi kan slippa gör vi det. Det är också lika trist att klippa gräset, måla om huset, riva köket- vi är nöjda med att outsourca allt trist för att ha lite roligare i livet.
När vi behöver outsourca för mycket saker så måste man nog se över hela sitt liv, men jag blir så trött på alla som debatterar om att ROT och RUT är något man gör enbart för man inte har tid. Man kan helt enkelt inte ha lust. Det ni.

 

 

Annonser

Integration av en svensk

2007 flyttade jag flyttade tillbaka till Sverige efter mer än tio år utomlands och utan att ha levt som vuxen i mitt hemland. Med mig hade jag en brittisk make och en egenproducerad liten britt. Trots att jag har familj och ursprung här har vi också upplevt problemet med integration och inkludering som många invandrade eller ex-pats (personer som själva valt att bo i ett annat land än deras hemland) gör.

Ta till exempel Sveriges andra nationaldag: Midsommarafton.

Fråga vilken svensk som helst och du kommer nog få höra: ”Vi ska till hon och han. Det har vi gjort i 10 år nu och det är så trevligt och mysigt.” Vanligtvis följs detta av en förklaring varför man har så trevlig och mysigt. Men det är aldrig följt av en inbjudan till den som frågar, inte ens när man kanske får reda på att den som frågar inte har några planer. Sedan vi flyttade till Sverige har mina systrar förbarmat sig över oss ett par midsomrar, men vi har aldrig fått en inbjudan av någon av mina barndomsvänner eller våra nya bekanta. Vi trodde till och med under en tid att det var oss det var fel på, men sen fick vi kontakt med andra ex-pats och insåg de aldrig blev inkluderade av svenskarna heller.

Jag är inte bitter, men däremot var vi uppriktigt ledsna några år just för att vi aldrig blev inbjudna till det där som var så trevligt och mysigt. Sedan beslutade vi oss för att göra vår egen grej och vi är noga med att alltid välkomna den som frågar vad vi gör just den här viktigaste av sommarhögtider. Vi är udda eftersom vi är inkluderande.

Personligen kan jag inte tänka mig något mer fantasilöst än att sträva efter att uppleva samma midsommar med samma folk år efter år. Smälter inte åren in i varandra? Är det inte jobbigt att behöva övertrumfa er själva varje gång så att inte just årets firande känns sämre än förra? Vad är man så rädd att förstöra när man inte vågar bjuda in en ny familj till festen?

Så här är vi. En halvt invandrad familj som man har haft chansen att hjälpa med integrering och inkludering. Istället skapar vi vår egen midsommar. Men vi sjunger inga nubbevisor. Vi äter inte traditionell svensk midsommarmat. Vi struntar ibland att dansa kring midsommarstången. Våra barn kommer förmodligen inte bry sig om midsommar på samma sätt som min generation gör eftersom inga speciella minnen skapas. Men jag tänker heller inte sitta och låtsas att helgen betyder något för mig, för den känslan bleknar alltmer med åren.

Du som värnar som svenska traditioner, hur tänker du att de ska bevaras om de inte sprids till de som är nya i Sverige? Ska de googla instruktioner för firandet och försöka klura ut vad som är så magiskt med just den här dagen på egen hand?

Och du som tycker integration och inkluderande är så viktigt, något du är stenhård på att dina barn ska praktisera i skola och i lek, kanske blir det ännu trevligare och mysigare att bjuda in någon ny familj till ert firande i år och dela med er av det ni upplever?

Delad glädje är dubbel glädje.

 

 

 

Så skönt att majoriteten äntligen tar plats!

På väg till Skaraborg i måndags hörde jag på Morgonpasset hur gästen (en mediastrateg) sade att det fanns 45% sk. ”slacktivists” (latmaskaktivister): personer som gillar på facebook, håller sig uppdaterade om vad som händer, har en åsikt om saker, men inte rent aktivt engagerar sig politiskt eller på annat sätt. Hon menade att förra veckans foto på det döda barnet hade fått de här 45% att gå från passivism till handling och att det är därför vi ser så många initiativ för flyktingar just nu.

Och jag tänkte ”Ha, jag VISSTE det!!” De senaste årens överflöd av SD’s åsikter, agerande och diverse jäkelskaper yoga1dom tar sig för representeras flitigt i media för att SD är skickliga på just att manipulera media och få uppmärksamhet. Det är lätt att tro dom är en majoritet när man läser eller lyssnar på nyheter. Men den här gruppens åsikter är inte representativa för de svenskar jag känner och uppenbarligen är det fortfarande en majoritet som tänker annorlunda, annars skulle vi inte se den folkrörelse av insatser som pågår. Vi ska inte försöka tiga ihjäl SD eller rasistiska åsikter, men vi ska verkligen inte låta dom härja fritt i fortsättningen heller. Ifrågasätt, tänk efter, kom ihåg hur du/din granne/din arbetsplats agerade under dom här veckorna och att gemene man fortfarande är solidarisk med ett generöst hjärta. Det är den bilden jag vill ha av svensken och det är precis den bilden som jag får bekräftad hos mina medmänniskor just nu.

Kampen mot rasism och främlingsfientlighet måste fortsätta, men kanske har vi i majoriteten fått en liten välförtjänt självförtroende boost? Hör efter vad de etablerade partierna och andra organisationer vill göra för flyktingsituationen och integration när du ändå har kommit igång med sitt engagemang- få reda på de verkliga siffrorna och inte ta SD’s skräckpropaganda som sanning. Alla kan dra ett pyttestrå till en stor stack.

Vi är en majoritet som är anti-rasister och det är så jäkla skönt att vi äntligen får plats och visar vad vi går för. Än finns det hopp. Mycket mycket hopp.

Då vaknade jag upp till vilken osolidarisk skit jag varit

Tiggeridebatten.

Som egentligen inte är en debatt alls. Det är faktiskt rätt enkelt: det handlar om vår egen människosyn, vår förmåga att känna sympati och solidaritet.

Så vi har ”massa romerska tiggare/ massa tiggare från Rumänien” i Sverige. Om vi förbjöd tiggeri skulle dom (och alla andra tiggare, även svenska) försvinna från våra gator. Så fint, då kan vi fortsätta stoppa huvudet i sanden inför vad som händer i övriga Europa. Men vet du vad:

Det finns en stor pott med EU pengar som väntar på att Rumänien plockar ut lite euros och gör förbättringar för romer och andra personeri nöd i deras land. Det är Rumänien som hittills vägrat utnyttja den resursen. Folkpartiets Brigitta Ohlsson som även är vår EU minister har jobbat jättehårt för att få resten av Europa att sätta press på Rumänien att nyttja dom medel som finns.

Under tiden flyr alltså individer sitt hemland, sin bostad, sin familj, sina barn. Allt för att tigga på gatorna! För att få mat, ha råd med sjukvård: whatever. Jag bryr mig faktiskt inte vad dom vill göra med pengarna, lika lite som jag har med att göra vad glassförsäljaren eller frisören gör med sina. Det är inte upp till mig att bestämma vad som är ett värdigt skäl till att sitta på gatan i timmar och tigga.

Foto: Scanpix
Foto: Scanpix

För mig handlar det om solidaritet och sympati. Bara för att vi inte längre har problemet framför oss efter ett förbud, minskar ju inte lidandet för dessa individer. Vi måste börja se individen i den här konstiga diskussionen.

Om flera länder i Europa tycker tiggeriet är så hemskt att se på sin egen gata, är det inte bättre att vi gemensamt sätter ännu mer press på Rumänien? Sen kan vi gott vända blicken mot vårt eget land och göra något åt varför våra egna invånare tvingas tigga.

 

Brukar du undvika tiggarna utanför Willys med både blick och kroppsspråk? Det gjorde jag också tills i våras. Efter att Folkparitet Järfällas Nikoletta Jozsa skrev om sin erfarenhet som tiggare för en dag, om hur det hemskaste var att just bli osynlig när folk slutade se på henne. Då gick det upp för mig vilken osolidarisk skit jag hade varit! Att ignorera folk är det värsta jag vet och att göra detta mot en främling som har det svårt nog ändå! Skärping, Maria! Efter det ser jag till att mina barn och jag säger Hej till personerna. Är det varmt köper vi med en dricka till dom, andra gånger livsmedel, ibland ger vi pengar. Det är faktiskt personer som sitter där.

Så jag sammanfattar: Problemet för tiggarna försvinner inte för att vi förbjuder dom att komma hit från andra länder. Som medmänniska är det min plikt att minska någons lidande när jag ser det och kan göra något åt det. Bara en hjärtlös person tycker problemet är helt löst om det försvinner från hens egen bakgård.

Sjuk vård i Mariestad

Näpp, ingen felaktig särskrivning där inte. Tyvärr.

De senaste dagarna har det varit så uppenbart för vår familj hur dåligt ställt det är med vården i Mariestad. Självklart har vi märkt det flera gånger tidigare men skillnaden mellan landstinget och det privata har aldrig varit så markant som nu. Så har var vår vecka i korthet:

Tisdag 0900: Jag ringer Vårdcentralen Linden för att få prata angående mina döttrars svullna körtlar (på den ena) och begynnande halsont (på den andra). Automatiska meddelandet säger att man ringer tillbaka på onsdag runt kl 1100.

Hm. Väljer att strunta i telefonkön. Jag tänker att jag avvaktar och ser vad som händer även om jag hade föredragit att få prata med någon samma dag.

Onsdag 0900: Jag ringer igen för nu är ena dottern lite sämre. Besked att jag blir uppringd på torsdagen runt kl 1300. Samtidigt har min hals börjat svullna och jag känner mig dålig. Jag ringer Kinnekullehälsan, får höra att det är 21 personer i kö men att dom ringer mig inom 30min. Efter 30min ringer man och jag får en tid på torsdag morgon 0900 eftersom jag just då inte var akut sjuk. Blir under dagen mycket, mycket sämre.

Torsdag 0900: Konstateras att jag har strep/halsfluss. Jag får recept direkt.

Kinnekullehälsan – Vårdcentralen Linden 1-0

  • Hur kan det vara så mycket lättare för ett privat företag att hantera en telefonkö på ett effektivt sätt?
  • Är det rimligt att få vänta i över 24 timmar för att överhuvudtaget få prata med någon?

Rådet man får från 1177 angående barn och Mariestads vårdcentral är att ”bara åka dit”. Har ni varit på Mariestadssjukhus med sjuka barn? Inget att rekommendera. Vid fler än ett tillfälle har vi fått vänta i över 2 timmar på några enkla test, möte med doktor och recept. Vill man sitta där på obestämd tid med ett sjukt barn, ett friskt barn och själv må dåligt eller vill man hellre ha en tid och veta man får snabb vård?

Jag tycker Vårdcentralen Linden ska inrätta en ”Barnlinje” dit man kan ringa om man har barn som är under 16 år och är dåliga. Man kunde få råd, boka en akuttid och slippa behöva sitta på vårdcentralen men en sjukling i timmar i hopp om vård. Vi får ju ändå rådet att bara åka dit, kan väl lika gärna räkna med oss!

 En annan sak som irriterar mig är följande: Jag hade mina döttrar med mig på Kinnekullehälsan och jag förstår inte varför man inte kunde ta ett enkelt test på dom för att se om dom hade strep! Först måste dom byta vårdcentral och det tar 24 timmar. Sen kunde jag ringa och beställa tid. Döttrarna fick sin penicillin först på fredagsmorgonen. Tack o lov var dom aldrig lika dåliga som jag blev, då hade jag naturligtvis sökt vård direkt. Men visst, inte schysst att min VC var så snabbt att hjälpa när inte deras var det.

När allt ändå ligger centralt i något datasystem så fattar jag inte varför man måste vara inskriven i en viss vårdcentral för all vård. Min make hade gärna gått och testat sig i Eskilstuna där han arbetar men han fick vänta tills han kom hem på fredagen (också positiv) för det var omöjligt att få ett sånt enkelt test utanför ens egna vårdcentral. Varför är det så?

Funkar det för en akutmottagning att göra test och skriva recept så kan väl vilken VC som helst göra detsamma? Det kanske blir mer administration, men so what? Det är ju den sjukas behov som ska stå i centrum!

Det kanske är Alliansen som styr i Sverige, men tyvärr inte så i Västra Götalandsregionen. Från Jonas Anderssons (Fp) (http://www.jonasliberal.se/uncategorized/nej-till-fler-allmanlakare/ ) hör vi att man säger Nej till att ett 30tal läkare i regionen ska få vidareutbildning. Hmm…undrar om dom vill stanna kvar då eller om dom väljer att flytta? Vad tror du? Och om regionen inte satsar på vården och att attrahera läkare vad händer med små sjukhus och vårdcentraler som i Mariestad? Vem drabbas i slutändan? Även om man får bukt med ineffektiva processer so hanteringen av telefonsamtal, kommer det snart inte finnas läkare kvar att ta hand om patienterna.

Här några förslag som Folkpartiet vill driva igenom om vi vinner valet:

–          Det ska bli lättare att få hembesök av läkare eller sjuksköterska när man har behov av medicinsk bedömning eller vård. För många, särskilt äldre, som är sjuka tar det på krafterna att komma till vårdcentralen.

–          Sjukvården ska bli mer serviceinriktad. Människors möjlighet att komma i kontakt med vården måste förenklas. Det ska bli lättare att boka tid och bli väl mottagen utan att hänvisas vidare.

–          Oavsett om det gäller ett planerat besök, eller om man behöver akut hjälp, vid vårdcentral eller sjukhus ska detta kunna ges så snabbt som tillståndet fordrar.

Läs mer på http://www.folkpartiet.se/lokalt/vgregion/valmanifest/halso-och-sjukvard/

Att rösta på Folkpartiet är för mig ett självklart, friskt val!

 

Varje elev ska medtaga flytväst, oboe, ponny…och så frukt, så klart!

Av någon anledning är det otrolig debattskapande att kräva att skolor följer skollagen när det gäller avgiftsfriheten. Varje gång jag kräver att skolorna i min kommun ska sluta upp med att be barnen ta med frukt, flytväst eller dyl hoppar någon upp och hävdar att ”Visst har alla råd med ett äpple om dagen! (för det har ju JAG)”

Men vet du vad: det är inte dig jag bryr mig om. Det här handlar inte om dig som kan eller kommer ihåg att skicka med dina barn vad som helst skolan ber om. Det här handlar om dom som inte kan.

Enligt Rädda Barnens definition av fattigdom levde under 2011 232 000 barn i fattigdom – det vill säga ungefär 12 procent av alla barn i Sverige. Det är alltid de som har det tuffast ekonomiskt som har svårast att hantera alla krav från skolan, vilket potentiellt leder till utanförskap för barnet redan i klassrummet.

10 kap 10 § i skollagen lyder: Utbildningen ska vara avgiftsfri.

Tyvärr sätts det fortfarande system i att be om frukt, matsäckar, sportutrustning till aktivitetsdagar, lussekläder till Lucia, insamling till läraren vid terminsavslutningen m.m. Det som någon tycker är en petitess kan vara en ångestfylld kamp för en försörjningsstödtagande förälder. Jag vikarierar på skolor i min kommun och närliggande kommuner och det är helt galet så mycket det bes om från föräldrarna! Det är pengar, det är skridskor, matsäck mm. En av skolorna ligger i ett område med hög andel invandrare och asylsökande. Hur lätt är det för en asylsökande eller nyligen inflyttad att hitta skridskor med en veckas varsel? Att fixa matsäck? Barncykel? Jag blir lika förbannad varje gång jag ser det i kontaktböckerna, sådan arrogans från skolans organisation att lägga sådana här krav på familjerna utan att först fråga!

Alla har väl en flytväst? Annars har man ju över Kristi Himmelsfärdshelgen att köpa en. ..
Alla har väl en flytväst? Annars har man ju över Kristi Himmelsfärdshelgen att köpa en. ..

De flesta kanske har möjlighet att låna skridskor och en hjälm, men det finns dom som inte kan. De flesta kanske har råd med en frukt, men det finns dom som inte kan. Och sen har vi dom som helt sonika glömmer! Jag har glömt mitt barns frukt, gympåse, skulle glömt flytvästen på senaste utflykten för jag inte läst lappen så noga förrän dagen innan osv. Mitt slarv är inte ekonomiskt baserat, men eftersom man har bett mig så drabbas ju mitt barn ändå. En rektor jag pratat med säger man har dialog med förskolan om vem som kan behöva extra stöd. Vaddå, så har man noterat vem som kan vara lite glömsk ibland och har skolan dom dagarna frukt till barnet? För gäller inte det alla?

Lidandet är lika stort för barnet oavsett orsak till avsaknad av frukt/flytväst/skridsko och det ju just det utanförskapet som jag inte vill skolan ska skapa!

Allt det här kan undvikas genom att skolan slutar med att be föräldrar bidraga till aktiviteter eller insamlingar till skolan!

Betyder då det här att man inte ska kunna ha några aktiviteter alls i skolan? Kanske, kanske inte, men skolan bör planera bättre: Gå ut med en enkät till alla föräldrar och säg att under läsåret/terminen kommer vi erbjuda följande aktiviteter och vi vill se vilka som har möjlighet att ta med flytväst/ponny/skridskor och vem som behöver låna. Märker man i augusti att tio barn inte kan ta med skridskor, ja då har skolan tid på sig att fixa fram. Men: man ska inte slänga ut förfrågningar någon vecka innan och skolan ska tänka sig noga för vad den ber om. Den måste också vara beredd på att faktiskt stå för alla kostnader. En friskola i min kommun har budgeterat för frukt till eleverna, man har insett att det måste vara en prioritering. Så svårt var det… Det är skittrist att jag ska behöva bråka om att skolan ska följa lagen! Därför kommer jag in flera skrivelser insitera att kommunen tar ett principbeslut om att följa skollagen när det gäller detta. Som en sista utväg blir det att vända sig till Skolinspektionen, men man hoppas ju att kommunen har mer vett än att låta det gå så långt.  Några kommentarer: ”Man får inte be eleverna betala för studentfesten för skolan ska var avgiftsfri, så det blir nog ingen studentfest”. Nu kommer nog inte studenten som en överraskning för de som går gymnasiet. Jag är säker på att man gemensamt under tre år kan jobba tillsammans för att hitta en lösning. Sen anser jag att en studentskiva inte är del av utbildning eller skolans aktiviteter på samma sätt som tex en friluftsdag. ”Vår skola fick gratisbiljetter till en operaföreställning i en annan stad. Eftersom man inte kunde be om busspengar fick vi avstå biljetterna”. Det är svårt att hitta snabba lösningar, men rimligtvis borde det kunna finnas bidrag, anslag eller annat man kan ansöka om för såna här situationer. Visst är det synd att man fick avstå, men det är ändå bra att inte enstaka elever fick avstå för att dom inte kunde betala bussen, det hade i mina ögon varit värre.

______________________________________________

Har du problem med din skola? Kontakta mig för hjälp med ett medborgarförslag du kan lägga till din kommun där du kräver att man tar ett principbeslut att alla skolor ska följa skollagen. Du kan också gå med i ”Frivilliga Fruktkampen” på Facebook där man kan hitta personer i din kommun som du kan jobba ihop med i såna här frågor. Läs mer på http://www.fruktkampen.se

Simmärke vid 7 års ålder- super! Ridmärke vid 5år- gulligt! Betyg vid 10 år- nej?!

När vi är på skidsemester får våra barn gå i skidskola. Där får man på slutet ett märke beroende på vad man klarat av.

Vår döttrar rider. Där får man olika märken beroende på hur mycket man lärt sig. Jag tror det börjar med en bronshäst, silverhäst, guldhäst, Märke 1 osv. Kan man inte alla saker för ett märke får man vänta tills man kan det.

När blev det fult att vara amoitiös i skolan?
När blev det fult att vara ambitiös i skolan?

Våra döttrar går på simskola. Där får man ta simmärken, men man måste ju klara av olika moment. Man får inget märke om man inte kan simma 10m om kravet är 10m. Om ett barn inte klarar av ett moment så vet ju läraren vad dom måste träna mer på.

Hur kommer det sig att det är så negativt med betyg i lägre åldrar när våra barn blir pepprade med märken och nivåer överallt annars?

”Betygshets” kommer när man måste ha vissa betyg för att komma in någonstans. Det är ju inte aktuellt för någon som går i 4:an eller ens 6:an. Man är rädda att barn ska konkurrera om betyg. Jaha, men då menar man alltså det är dåligt om barn tävlar om vem som är bäst iskolan? Varför är det fult att försöka vara bäst på kunskap när det är ok att vilja vara bästa hockeylaget eller komma först på hästhoppning?

Betyg i lägre åldrar är toppen för att synliggöra vem som inte uppfyller kraven i skolan, precis som i simhallen eller ridskolan, så man vet var man måste jobba lite extra med.

Har man betyg i lägre åldrar krävs ju att det finns resurser att man följer upp dom elever som halkar efter direkt. Folkpartiet vill att ” Att elever som inte når målen ska ha rätt till stöd av speciallärare”. Jag har under min tid som lärarvikarie sett elever som inte fått någon utredning förrän i 8:an- vad hade hen för chans att komma i fatt då? Eller den elev som går i lågstadiet nu och som jag ser borde få så otroligt mycket mer hjälp- om man bara kunde konkretisera vad som behövdes göra.

Betyg i lägre åldrar är för din skull som förälder så du vet hur det går för ditt barn. För min skull som lärare så man kan utveckla alla elever på rätt sätt. För barnets skull, så att oavsett hur hemmiljö ser ut eller bristen på påstridiga föräldrar, så finns det vuxna i skolan som bryr sig om och ser till att man har en chans till en framtid.

Folkpartiet är för betyg i lägre åldrar. Vi är också för ett förstatligande av skolan för att försäkra oss om att alla elever oavsett kommun får samma möjligheter att utvecklas och lära. Personligen tror jag inte att barn tar skada att sträva efter att uppfylla ett visst krav, vare sig i stallet eller skolan- tvärtom!