Alla försöker börja träna, jag försöker sluta…

Varför ska man träna med en coach, en PT eller någon annan som styr upp din satsning? En person kanske behöver någon som står bredvid dem och peppar på gymet. Ytterligare andra behöver någon som tränar med dem. En del behöver det för att komma igång eller lära sig, jag behöver det för att träna mindre. För mig är det därför viktigt att jag har någon som hjälper mig med mitt träningsupplägg.

Jag har en tendens att fylla all min ledig tid med träning och upplever oro när jag inte kan träna. Tex gick jag på en ryttarföreläsning i torsdags istället för att simma. Oj oj, såna diskussioner jag hade med mig själv om hur det skulle kompenseras. Samtidigt börjar jag inse att Livet måste få ta plats det också, inte bara träning, men jag har fortfarande för mycket oro i mig för att det ska kännas ok att släppa en träning bara så där.

Nu ska jag påpeka att jag inte kör särskilt hårt just nu. Det handlar mycket om att bara vara aktiv. På torsdag ska jag ha min första session med min nya rehab-PT. Vi ska under 8-10 veckor träna de där sista svåra små musklerna hos mig som fortfarande strular och jag kommer satsa hårt på den här träningen. Från början hade jag lagt undan 5 rehab session i veckan, men min rehab-PT har sagt ”Nä du, 3 gånger räcker”.  När jag tränade med Magnus J coaching upplevde jag samma sak: jag fick lov att vila vissa dagar. Det i sig själv var en träningssak för mig. Efter den här perioden med min rehab-PT hoppas jag kunna vara stark nog att börja med Magnus igen bara för att få struktur och riktning på det jag gör, annars kommer jag rusa iväg igen. Att ha någon som bromsar mig är livsviktigt för jag har otroligt höga krav på mig själv, förmodligen är det därför jag fortsätter vara skadad.

Det här är inget enormt mentalt problem för mig, så oroa er inte. Just nu väger jag för mycket pga lång skadeperiod och det är klart jag vill gå ner, jag märker jag mår sämre mentalt om jag inte är aktiv, jag saknar den där slutkörda känslan efter ett pass, visst. Fast som jag skrev ovan så har jag insikten att man måste få lov att göra andra saker och börja vänja mig vid en balans i livet.

Ska bara ta mig igenom veckans 10 pass så ska jag ta det lugnt sen…eller veckan efter det…

 

Annonser

Tagga inte ner för mycket!

Nytt år- nya rutiner? Jag vet man kan börja med nya projekt när som helst, men i Sverige stannar ju allt upp över jul och sätter igång igen i januari så det är ju en utmärkt tid för nya tag.

Jag läste en del i olika medier om att man ska sakta ner och göra mindre så 2016 skalade jag bort och slutade med vissa projekt, hobbies och personer. Jag behövde dels stödja en person i min närhet, men jag behövde nollställa mig själv lite. I slutet av året var jag dock så uttråkad jag var arg, irriterad, frustrerad. Min kreativitet var i botten. Jag var seg. Min personliga utveckling hade helt gått i stå. Jag hade kört fast i alla lägen. Nedskalningen hade varat lite för länge. En högaktiv person som jag hade inte lyckats fylla på med nytt i rätt takt. Jag tror nämligen inte på att alla mår bra av lugnare tempo och att ha mindre att göra, däremot måste vi alla ha rätt saker som sysselsätter oss!

Jag hade skalat ner för jag behövde veta vad jag egentligen tycker om att göra. Och i vilket tempo? Till vilken grad? Under 2016 var det underbart att få bli överraskad över vad som seglade upp som viktigt för mig och det var skönt att få släppa sånt jag trott jag var fäst vid. Framförallt var det Tempot som blev avgörande. Jag måste ha 1000 saker runt om mig. Döden för mig är att ”ta det lugnt”, då falnar jag liksom. Jag är som mest kreativ när jag har flera saker på gång och kan bearbeta en sak undermedvetet medan jag jobbar på något annat. Med träning är det samma sak: jag kör hellre 10 pass i veckan än gör lite ”när jag känner för det”. Disciplin och resultat driver mig och ger mig än mer energi.

2016 var också året då jag började jobba som anställd igen efter massa år som egen. Det har också varit en intressant upplevelse: att tvingas vara på samma plats och vara kreativ på vissa fasta tider…Jag som var så van att sätta mig ner och producera när andan föll på, men då kunna sitta länge och koncentrerat. Nu måste jag vara på jobbet även om det inte finns något att göra. Det känns väldigt…ineffektivt och slöseri med min tid när jag kan göra något annat med min dag. Vet inte om det är en arbetsform som funkar för mig.

Idag, den 9/1, så börjar jag en kurs i journalistik och information på 50%. Det är något jag gör för mig, för att jag gillar att skriva. Den 11/1 börjar jag en grafisk kurs på 8 veckor, vilket jag gör för mitt CV skull, men det ska ändå bli kul. Och så jobbar jag ju 100%, förstås. Ett tufft tempo som passar mig med kul saker som kommer höja min energinivå även om det kräver fokus och disciplin av mig att genomföra allt. Samtidigt vet jag att jag kommer må bra, bättre än att vara rastlös och seg. Genom att jag skalade bort fick jag plats att fylla på igen, i vissa fall plockade jag tillbaka det jag tagit bort, men in andra har det varit skönt att få släppa taget.

Hur funkar du? Vet du vad du BEHÖVER? Är det samma sak som du VILL? Har du funderat på att ta en time out från olika saker och personer för att se om du saknar det/dem? Ta tillfället i akt att rensa ut lite i taget så här när du ändå plockar bort julen och 2017 står oskrivet i din almanacka.

Nu kör vi!