Hymlar inte om mental ohälsa!

För mig är det inte värre att någon mår psykiskt dåligt än att bryta benet, så jag tänker verkligen inte gömma eller smyga med mental ohälsa. Är det rebellen i mig eller yogaläraren som jobbat med sånt här i över ett decennium som har gett mig den inställningen? Kanske både och.

Magdalena Graaf skrev för ett tag sen att hon ville arrangera en stödgala för mental ohälsa och jag tycker det var en lysande ide!

Just nu behöver min älskade make lite extra stöd. Det är otroligt fascinerande att få ta del av makens psykologsamtal och hans funderingar om sig själv och sitt beteende. Så fantastiskt för en individ att få utrymme och tillfälle att jobba på sig själv så där intensivt! För andra sker sånt här lite långsammare och man kanske väljer att förändra en sak i taget efter långa överläggningar. Jag blir faktiskt lite extra kär…

Jag väljer alltså att se det här som något positivt! Makens sjukskrivning har redan haft en stark positiv inverkan på oss som familj även om det verkliga arbetet börjar när han är tillbaka i vardagen igen. Det han går igenom påverkar ju mig också och det är nyttigt för mig att ändra mitt beteende och förhållningssätt för att ge honom mer rum i den här processen.  Har yoga hjälpt mig i det här? ……Ja. Tio år av att jobba på att minimera mitt ego i varje situation, att tillåta mig och andra att få ändras, hur man hanterar sin energi (ok, en treårig examen i psykologi gör väl sitt till också). Om han säger att hans psykolog och jag sagt samma sak, gör jag segergester. Andra gånger känner jag mig mer som Britta från ”Community”. Fast för det mesta lägger jag band på mig, det här handlar om honom, inte om mig.

Alla borde gå och prata med någon ibland: psykolog, samtalsterapeut, parterapeut…Men alla vågar inte ta konsekvenserna. Min man och alla andra som är i samma situation är därför mina Superhjältar! pot

Annonser