På höstlov från träningshetsen

För första gången på flera år har jag tagit en paus från träning i den mängd och med den attityd som jag brukar ha. Träning har varit högprio hos mig: skippade sovmorgonar, överhoppade familjestuder, gå upp kl 0445 och springa 15km…allt har fått cirkla runt träningspass. Jag har inte mått dåligt om jag inte fått träna, men jag har känt mig besviken.

I somras kände jag att det var dags för en paus. Lusten att träna hade blivit ersatt av enbart disciplinen att göra det. Nu tycker jag inte all träning ska vara lustberoende, nej, man måste ha disciplin också- men inte bara det. Det hade gått så långt att jag hade börjat fundera på att skaffa en ”hobby”, men…vad var i så fall träningen? Var inte det en hobby? Nej, det hade försvunnit in en gröt av måsten, precis som jobb och andra åtaganden.

Nu i höst försöker jag simma ett par gånger i veckan enligt min tränares gamla pass, men vet ni vad…en gång simmade jag 300m kortare än vad som stod på schemat- för jag inte hade lust att simma mer! Gissa om jag fick sitta en stund i omklädningsrummet och fundera på hur jag kände efter det och varför jag kände som jag gjorde!

Förutom brist på lust, lägg till segdragna och pågående problem med höft, knä, rygg och axel kombinerat med 11140113_10153317706082180_9108163416724678420_nheltidsjobb som yogalärare, så kan man snabbt förstå att min stackars kropp inte har haft en chans att läka. Jag tränade för att nå bra tider på lopp, men det var alltid någon skada som höll mig tillbaka.

Nu i höst får yogandet ta mer plats och det är alltid njutbart. Jag upptäcker att jag kanske aldrig mer kan springa och måste bearbeta det. Ibland tränar jag lite olika pass på YouTube för att det är kul och annorlunda än simma/springa/cykla. Idag hade jag kunnat klämma in en timmes simträning, men istället ska jag få behandling på ryggen, luncha med en vän och gå en lite längre promenad med min hund. De två sistnämnda hade inte varit prioriterat i våras.

Är jag på avvänjning? Ja, kanske, tanken slår mig ibland. Samtidigt känner jag att lusten börjar smyga sig tillbaka. Lusten att träna hårt när jag tränar, men kanske mindre ofta. Lusten att börja blicka mot sommaren 2016 och lite roliga, kravlösa lopp, om min kropp är hel. Eller så kommer jag ligga i hängmattan och dricka cocktails hela sommaren.

Annonser

Ett svar till “På höstlov från träningshetsen”

  1. Jag har själv fått sluta med vissa aktiviteter pga kroppslig skada vilket då var frustrerande och jobbigt – speciellt när man inte kan göra det man tycker om.
    Det, det har gjort är att ha öppnat ögonen till andra möjligheter och faktiskt har jag hittat något nu som är ännu roligare.

    Kram och lycka till 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s