Att vara yogalärare är en livsstil….

…och det har blivit dags för mig att byta livsstil, älskade yogisar. Höstterminen 2015 blir min sista som yogalärare i Skaraborg. Jag slutar inte för att jag inte längre har lust, utan för att jag vill mer.

Maria_Hagman_by_yogafoto_05_webAtt vara yogalärare på heltid som egenföretagare innebär att man måste vara ganska fanatisk. Dels måste jobba jättemycket för att överhuvudtaget tjäna pengar, men dels för att det krävs att man säger ”Nej” till så mycket annat. Jag jobbar ju när andra är lediga och är ledig när andra jobbar. Fikastunder, kvällskurser, träningar, socialt umgänge går bort under största delen av året och som en mycket social person började ensamheten tära på mig. Jag blev less på att ha yogakläder på mig jämt, oinspirerad av att yoga ensam hemma, begränsad av att säga ”Nej, jag kan inte hänga med, jag jobbar…”

När kroppen är ens arbetsredskap, så måste man vara försiktig. Skadar jag mig kan jag inte jobba och om jag
inte jobbar får jag ingen lön. Att behöva avstå från att åka mountainbike på knotiga stigar, ta en risk när jag klättrar eller slänga mig utför en opistad svart slalombacke i snöstorm har börjat upplevas som extremt frustrerande och begränsande.

Givetvis har jag himla roligt på jobbet! Jag älskar att lära känna er och era kroppar, följa er utveckling och se er yoga mogna. Förutom föräldrarollen är mitt uppdrag som er yogalärare det mest personligt utvecklande jag någonsin gjort. Det har därför varit en mycket ångestfylld och lång process att komma till det här beslutet, men så sade en klok yogi till mig:

”Vi kommer klara oss, Maria, du har gett oss en bra grund och det är upp till oss att ta yogan vidare”.

…och så fort hon sade det här så släppte det i mig. Jag kan ju inte ta ansvar för andras yoga och sätta mig själv i andra hand. Hur mycket jag än kommer sakna er så ser jag fram emot att för första gången på nästan 9 år….

  • Ha ett jobb där jag får lön 12 gånger om åretpj
  • Börja rida igen/gå med i en löparklubb/klätterklubb- på kvällstid! i en grupp! med andra vuxna!
  • Utveckla min egen yoga
  • Ha stilettos och snygga klänningar till jobbet
  • Få arbetskamrater att umgås med
  • Att äta middag med familjen en vardagskväll och få natta mina barn
  • Gå på föreläsningar/filmvisningar/vernissage

Sedan i augusti bor jag i Eskilstuna och även om jag slutar att vara lärare på heltid kommer jag förmodligen erbjuda enstaka klasser där. Det känns också spännande att planera en yogahelg utanför Mariestad i mars. Jag har ett underbart jobb, men för mig måste det vara del av något större och inte navet i mitt liv just nu.  Paradoxalt nog kommer jag kunna yoga mer och utveckla min egen yoga nu när jag slutar och orsaken till att jag är lärare är ju för att jag älskar att yoga!

Jag vill Tacka er, vartenda en, för att ni välkomnat mig och yogan in i era liv. Tacka er för vartenda gång jag känt mig lite låg och trött och ni delat med er av er energi. Tacka er för att ni inspirerat mig att fundera på mitt eget liv och personliga utveckling.

Jag kommer sakna er otroligt mycket.

Maria_Hagman_by_yogafoto_13_web

 

Annonser

På höstlov från träningshetsen

För första gången på flera år har jag tagit en paus från träning i den mängd och med den attityd som jag brukar ha. Träning har varit högprio hos mig: skippade sovmorgonar, överhoppade familjestuder, gå upp kl 0445 och springa 15km…allt har fått cirkla runt träningspass. Jag har inte mått dåligt om jag inte fått träna, men jag har känt mig besviken.

I somras kände jag att det var dags för en paus. Lusten att träna hade blivit ersatt av enbart disciplinen att göra det. Nu tycker jag inte all träning ska vara lustberoende, nej, man måste ha disciplin också- men inte bara det. Det hade gått så långt att jag hade börjat fundera på att skaffa en ”hobby”, men…vad var i så fall träningen? Var inte det en hobby? Nej, det hade försvunnit in en gröt av måsten, precis som jobb och andra åtaganden.

Nu i höst försöker jag simma ett par gånger i veckan enligt min tränares gamla pass, men vet ni vad…en gång simmade jag 300m kortare än vad som stod på schemat- för jag inte hade lust att simma mer! Gissa om jag fick sitta en stund i omklädningsrummet och fundera på hur jag kände efter det och varför jag kände som jag gjorde!

Förutom brist på lust, lägg till segdragna och pågående problem med höft, knä, rygg och axel kombinerat med 11140113_10153317706082180_9108163416724678420_nheltidsjobb som yogalärare, så kan man snabbt förstå att min stackars kropp inte har haft en chans att läka. Jag tränade för att nå bra tider på lopp, men det var alltid någon skada som höll mig tillbaka.

Nu i höst får yogandet ta mer plats och det är alltid njutbart. Jag upptäcker att jag kanske aldrig mer kan springa och måste bearbeta det. Ibland tränar jag lite olika pass på YouTube för att det är kul och annorlunda än simma/springa/cykla. Idag hade jag kunnat klämma in en timmes simträning, men istället ska jag få behandling på ryggen, luncha med en vän och gå en lite längre promenad med min hund. De två sistnämnda hade inte varit prioriterat i våras.

Är jag på avvänjning? Ja, kanske, tanken slår mig ibland. Samtidigt känner jag att lusten börjar smyga sig tillbaka. Lusten att träna hårt när jag tränar, men kanske mindre ofta. Lusten att börja blicka mot sommaren 2016 och lite roliga, kravlösa lopp, om min kropp är hel. Eller så kommer jag ligga i hängmattan och dricka cocktails hela sommaren.

Vad är en ”avancerad” yogi?

Det är svårt att definiera en persons yogaerfarenhet. Bara för man har yogat i flera år betyder inte man kan vissa saker, bara för man är flexibel betyder inte att man förstår yoga, den som har yinyogat i flera år kommer ändå kanske ha svårt att hänga med i en vinyasaklass osv.

Jag delar hellre in yogisar i två grupper Nybörjare och Erfarna/IckeNybörjare.

Den som är ny är ny, oavsett fysisk fitness.

Men genom att vi yogar så lär vi oss att: Lyssna på sin egen kropp, andas genom asanas, försöka hitta lugnet i varje asana, inte ta mer från ställningen än vad den har att ge, vara nöjd med var man är just den dagen. Hur många av dessa lyckades du pricka in sist du yogade, i varje asana?

I yogaklasser finns det personer som har olika förutsättningar. En del klarar av svårare utmaningar än andra trots man har yogat lika länge. Jag ser dagligen personer som försöker att yoga utanför sin förmåga och vad vinner man på det? Titta tillbaka på vad jag skrev ovan. Om man ägnar 5 andetag åt att överhuvudtaget försöka komma in i den lite svårare ställningen bara för att jag gett klassen ett alternativ- yogar man då? Vad får man ut av asanan? Tror man att en asana blir lättare för att man gör ett svårare alternativ? Om det är svårt nog att göra grundasanan, varför skulle det bli lättare med variationen, nästa steg? Alla asanas är inte för alla!

Modifieringar = göra något lättare         Variationer = göra något svårare

En erfaren yogi lyssnar på sin kropp och vet när hen ska backa eller välja ett lättare alternativ. Man känner efter och accepterar dom dagar man är trött och hoppar kanske över huvudståendet. Man lyssnar innåt och lägger märke till hur kroppen reagerar på dagens asana, en efter en och anpassar den följande asana efter det man upptäckt från den föregående.

Om man ska åka någonstans och vill veta vilken nivå gruppen är på eller vem helgen/resan riktar sig till: ring och prata med läraren. Säg för guds skull inte att du är avancerad, för det är det nog bara ett litet antal yogisar i hela världen som är.

Jag har yogat länge och jobbat mycket med min attityd men jag är knappast en avancerad yogi. Det är först på senare år som allt klickat på plats: jag mår alltid bra efter yogan eftersom det är enda tillfället jag inte har några krav på mig. Jag vet att dagens form inte är samma som gårdagens eller framtidens. Idag yogar jag så här, i morgon på annat sätt. Det är inte intressant att ta i för mycket eller tappa bort något av det jag listade ovan.  Tack vare att jag numer har den attityden så går jag ju alltid av mattan och känner mig som en segrare!  Och vem vill inte göra det?!

En av dom svåraste asanas som finns.
En av dom svåraste asanas som finns.

 

Vill du bli yogalärare?

Jag får ibland email eller frågor om hur man blir yogalärare. Här är min åsikt om hur man börjar:

Fråga dig själv varför du vill bli yogalärare. Kanske är det bara så att du vill lära dig mer om yoga och tror att man måste bli yogalärare för att göra det. Eller att man automatiskt blir yogalärare för att man vet mycket (stämmer inte!).

Hur mycket yogar du? och Vem yogar du med? Dvs, följer du en viss lärare eller en viss yogastil? Om du bara går på gymets yoga litet då och då så rekommenderar jag att du spenderar minst ett år med en utbildad yogalärare, går på weekend yogakurser, köper och läser yogalitteratur. Det här gäller egentligen alla som vill bli lärare! Börja redan ett år innan med att förjupa dig så får du mer ut av kurserna.confused-yogi

Varför jag rekommenderar att man väljer en stil och en lärare är att det finns så många olika sätt att förklara och lära ut, så många olika sätt och resonemang, att jag tror man i början måste ha en riktning både när man är elev och nybliven yogalärare. Först när man är stensäker på hur och varför saker görs som dom görs, kan man blanda in ett annat synsätt eller metod.

Jag hade en period när jag sökte mycket och testade olika saker, men det är först nu på senare år när jag bestämde mig för att Jivamuktiyoga är den enda sanna vägen och bästa metoden (för mig) som jag har hittat ett lugn i mitt yogalärande. Det är så skönt att bara förhålla sig till ett sätt att lära ut.

Hur mycket tid har du att lägga ner på en utbildning? Jag vet man kan gå iväg och blir kvalificerad på ett par veckor men det är bullshit i mina ögon. En bra kurs tar minst 200 timmar. Och utvärderingar. Och examen. En organisation som brukade vara rätt bra på att garantera viss kvalite var Yoga Alliance, men jag tror dom på senare tid har blivit sämre. Men eftersom man lägger ner rätt mycket pengar på en utbildning och en kvalificering så tycker jag du ska göra ordentligt research på kursen. Fråga gärna mig eller en annan yogalärare om du är osäker.

Vem ska du studera med?  Vem som helst kan hålla en yogalärarutbildning, men inte alla borde. Jag rekommenderar att du söker dig till de större yogastudiosen som tex Yogayama (Yogayama.se) i Stockholm eller någon annan organisation som hållit i utbildningar en längre tid och har kunnat utvärdera sina kurser. Varför lägga massa pengar hos en privatperson som håller sin första kursomgång?

Vad ska du göra när du är klar? Hur ska du jobba när du är klar? Ha egna klasser eller söka jobb på gym? Hur vill du få tillbaka alla pengar du spenderat på din kurs och hur tänker du fortsätta utbilda dig, för det är ju inte så att en yogalärarutbildning är en slut, snarare ett startskott. För om du inte är säker på att du vill lära ut yoga, se början: kanske är det bara så att du vill fördjupa din egen yoga? Det är därför jag tycker man måste ha ett år innan sin utbildning där man läser och yogar mycket mer än vad man hittills gjort.

Hitta en mentor! Vad skulle jag göra utan min underbara Andrea! Hon var inte min yogalärare under min utbildning, men den som jag känner så starkt band till och som jag litar helt och fullt på. DET utmärker någon som blir min lärare. Hon som ledde min lärarkurs har jag ingen kontakt med, och så kan det också bli.

Är du och familjen redo för förändringar? Om du tror du kan gå en yogalärarutbildning och inte utvecklas, då borde du inte gå. Om u inte är öppen för det, borde du inte gå. Om din familj inte förstår eller låter dig förändras…borde du kanske gå, men lämna familjen…eller vänta, det blir extremt, men du förstår vad jag vill säga. Acceptera att du kommer förändras och bli berörd ju mer du välkomnar yogan i ditt liv. Men det måste pratas igenom med familjen först.

Nybakta yogalärare är så söta att se men extrema yogafundamentalister.  Jag brukar se på dom som nykläckta vampyrer. Tids nog mognar dom, lugnar ner sig, drar på sig jeansen och dricker ett glas vin. Hittar en balans för vad som funkar i sin egen vardag och hur man själv vill tolka yogan.

Lycka till!