”Men- jag fick ju ingen gratistampong!”- eller: varför du inte ska förvänta dig en goodiebag

I sommar har jag arrangerat två lite olika tävlingar: en stor triathlontävling som går för fjärde året med ca 250 deltagare och så en swimrun som jag gjorde för första gången i går och den hade ca 90 anmälda. Ena sporten är på väg att bli en folksport och den andra är en uppstickare.

Efter gårdagens tävling var en kommentar att man önskat en påse med ”sponsorgrejor”. Jag tror inte man hade märkt att swimrunen inte hade några sponsorer, vilket skulle ha varit katastrofalt dåligt gjort av oss som arrangör eller så hade deltagaren bara tagit för givet att man ska få lite gratistamponger och en energibar efter ett lopp.

Men var kommer grejorna ifrån? 

Som arrangör har man lite olika sponsorer, men alla jobbar ju med oss i ett syfte: utbyte av exposure, dvs: vi får dom att synas och dom hjälper oss att finnas. En del samarbetspartners hjälper oss med service eller produkter medan en del andra ger cold hard cash. Lokala Coop / ICA kanske inte vill ge cash, men dom kan ge bra pris på produkter man behöver till loppet (bullar, tape). Storföretaget på orten däremot ger gärna cash för tävlingen funkar bra med deras varumärke. Pengar är egentligen vad som hjälper mig mest, men det absolut svåraste att få från en sponsor idag, så jag spenderar mycket tid med att försöka hitta en bra deal för att minska våra kostnader.

Grejor i ditt startkuvert/goodiebags kommer från sponsorer som har produkter att lägga i men det är inte alla som har passande saker eller ens har lust att lägga i något. Ibland har arrangören köpt saker att lägga i (jag skulle aldrig köpa en produkt till en goodiebag om inte varumärket själv hade gjort reklam för vårt lopp i utbyte). Eller så är arrangören kompis med någon på ett företag som har gratisprover att lägga i (jag har inga användbara kompisar).

Jag frågar dig som tävlande: är det så himla viktigt att få grejor? Tror du verkligen att det är dit din startavgift går och är en gratistampong det som gör loppet värt att genomföra? Tycker inte du det är viktigare att man satsar pengar och energi på en bra, säker bana? 

För mig är en goodiebag något man får om det passar, den har inget värde i sig själv. För mig är den inte del av det jag som arrangör tänker på när jag vill arrangera en tävling. Mitt fokus ligger först och främst på banan.

Det är många tävlingar i Sverige i år och företag får förfrågningar om produkter och pengar hela tiden. Det handlar mycket om vem man känner och vad man kan erbjuda i utbyte och små tävlingar som vår har oftast inte en chans då. Har man inga sponsorer alls måste loppet alltså gå runt enbart på deltagaravgifter. Swimrun är nytt i Skaraborg, så medan vårt triathlon har lätt att få intresserade partners, var det i år svårt att få samarbeten för gårdagens lopp och det är någonting vi hade räknat med. Har man bara 90 deltagare vill tex inget sportföretag komma och sälja saker på plats eller ser nyttan med att posta gratisprover till goodiebags. Det är klart man inte vill sponsra om man inte ser nyttan av utbyte tjänst/cash och samarbete med oss! Däremot hoppas vi att vi i år har lyckats skapa tillräckligt med intresse så att det blir lättare inför 2016.

Så vem vet, om ni har tur så kommer ni kanske få en goodiebag nästa år! Eller så har jag lagt alla pengar och energi på att skapa en ännu säkrare swimrunbana, för om jag ska vara ärlig är det därför du ska komma till HK Sport Events: kvalitén på själva loppet, det du har tränat inför. Lull-lull är sekundärt.

www.hksportevents.com

 

Annonser

Vilka lögner hittar du på om dig själv?

Medvetet eller omedvetet pepprar vi oss dagligen fulla av små små stories om oss själva. Förhoppningsvis är en del av dom här stories positiva, men det är dom negativa som ställer till problem för oss.

En story kan vara att du inte kan göra ett huvudstående. Du hittar på att du är för svag. Att du har dålig balans. Att du har för stor rumpa, för korta armar, inga magmuskler…Så du låter bli att ens riktigt försöka.

En annan story kan vara att du har ”några kilon för mycket” Storien leder till att du tyckträder du inte kan ha bikini på stranden. Du borde nog inte gå till stranden alls. Du borde nog sitta i skuggan. Sommaren suger egentligen och du gillar vintern bättre.

Jag kämpar mycket mot stories om min fitness. Jag har fått för mig att jag inte är så värst fit trots jag tränar lite mer än medelbefolkningen. En annan story jag säger rätt ofta är att jag inte är bra kreativa, konstnärliga aspekter av mitt jobb. Skillnaden mellan dom här två stories är att den första inte stoppar mig från att cykla HalvVättern eller simma Vansbro 3km- jag blir bara otroligt överraskad när jag inte tycker loppen var jobbiga och oj, så STÄRKT jag känner mig av att genomföra dom! Nu har jag faktiskt fått den här lögnen motbevisad så många gånger jag ska lägga av med den för gott.

Den andra storyn däremot, förhindrar att jag utvecklas. Jag har hitills lejt bort det slags jobb till andra istället för att själv försöka och lära och misslyckas och lära mer och till slut lyckas. Det här ska jag också sluta med, jag ska börja hitta på att jag KAN! Skillnaden mellan just dom här två stories är även att den ena är så lättdefinierad: Man antingen kan eller inte kan genomföra ett lopp, medan den andra är lite svårare: vad är ”bra” när det gäller färg/form?

En annan aspekt av dom här små stories vi hittar på om oss själva är att vi inte ser oss själva för den vi är just nu. Vi bestämmer oss vid något tillfälle för att ”Så här är jag” och så tillåter vi oss inte att utvärdera och känna efter om det fortfarande stämmer.

Kanske var jag inte så stark simmare förut, men nu är jag ju det för jag har tränat.pot

Jag är inte så bra på färg/form, men snart är jag nog bättre för jag ska träna.

En del av våra stories stöds av de runt om oss, kanske för att vi själva har sagt dom så många gånger. Det här är ju katastrof, för då blir det ju ännu svårare för oss att bryta negativa tankemönster och ideer om oss själva! Men det är inte omöjligt- det tar kanske bara lite mer energi.

Är det inte synd att vi inte når vår fulla potential i yogan, i livet, för att vi hittar på grejor om oss själva? Jag vill uppmana dig att tänka efter idag och i morgon och i övermorgon..: Vilka stories hittar du? Vad händer om du tänker tvärtom– vad blir resultatet då?

Det kan leda till en mycket spännande sommar…