Tala om vilken yogastil du gillar och jag ska tala om vem du är…

Min yogalärare Andrea, som är Jivamuktiyogalärare, rekommenderade mig att under en period testa lite olika stilar av yoga för att hålla sinnet öppet. Det är annars lätt att man stagnerar och som yogalärare kanske begränsar sig i hur man lär ut en ställning eller kör samma sekvenser på repeat. För min egen yogas skull vore det ju också lite roligt att få göra saker på nytt sätt eller i en annan ordning för att känna nya effekter på kroppen.

Men vet ni vad…Jag har hittat så rätt i Jivamuktiyogan att jag efter några veckors flörtande med andra stilar bara längtar ”hem” igen. Jivamukti, Yin och Ashtanga- där är mina favvosar som alltid känns rätt.

Maria_Hagman_by_yogafoto_11_web

 

Jag älskar hur yinen kan göras hur personlig som helst, stillheten, enkelheten.

Ashtangan är också enkel: samma sekvens gång efter gång. Var du än är i världen, samma sekvens. Ashtangan gör jag när jag är trött i knoppen, men vill yoga.

Jivamuktin kan knappast anklagas för att vara enkel, men den följer ändå samma ordning av typ av rörelser. Det är Jivamuktins lekfullhet, variation och nyfikenhet som jag älskar.

 

Mina tre favoriter reflekterar alltså tre olika sidor hos mig själv: en del som behöver stillhet, en del som älskar strukterad disciplin och en del som föredrar fullt ös och improvisation. Under några veckor har jag testat andra typer av yogan som Andrea rekommenderade, men jag tycker inte jag hittar det jag söker i dom. Jag uppnår inte lugnet, klickar inte med min kropp, kan inte hänge mig på samma sätt.

En del av det här har att göra med vad jag nämnde i förra bloginlägget: att yogan är en ritual. Alla klasser och lärare har sina ritualer och är man inte bekant med vad som ska hända så kan man ha svårt att slappna av. Jag är rätt van vid det mesta och hänger med på allt, men ändå är det något som inte händer mig i andra klasser som händer i A/J/Y.

En av dom klasserna jag provade var en flow klass. Oj oj…Det här viftande med armar och böljande fram och tillbaka…verkligen inte mig. Bikram? Skönt med värme men allt det andra…nej, tack…Kundalini- argh, sprang därifrån! När jag ser på de klasser jag inte gillade så står det ju än mer klart hur yogan reflekterar hur vi är som person. Det är viktigt att vi hittar en klass som ger oss det vi vill ha ut av yogan och som får oss att klicka, men vilken stil av yoga som gör just detta är ju inte självklart. Därför är det svårt när folk frågar mig: ”Vilken yoga passar mig?” En stil som ser bra ut på papper kanske inte alls funkar för dig, medan en annan överraskar.

Vi dras till det som vi redan har mycket av. Yang (högenergi) personer vill ha Jivamukti coh Ashtanga men behöver Yin för att balansera ut. Yin (lågenergi) personer vill ha Yin men behöver mer kraftfullare hathayoga. Opposite attracts. Ingen som känner mig tror att yin är en av mina favoriter, men om man tänker ett varv till så är det ju precis yin jag behöver som komplement. Borde jag alltså stannat kvar i Kundaliniklassen? Borde jag fladdrat runt lite till i Flowklassen? Nej, det är en skillnad på vad man behöver som person och vad man behöver för sin energinivå. Mer om det i nästa blog.

Det är lite roligt att träffa personer för privatklasser för man lär sig känna igen typer av människor väldigt snabbt och vad de söker från yogan (och sen vara med när dom inser att dom egentligen inte behöver det dom tror). Otaliga är de som bokar en serie ”tuffa, välassisterade hathaklasser” och går därifrån som på moln efter att ha blivit introducerade till yin på vägen.

En annan sak som kanske bidrar till att vi trivs i en klass är att vi gillar dom yogisar som vi träffar varje vecka, vi har något gemensamt som får oss att gilla just den yogaklassen. Jag tycker tex alltid bra om Jivamuktifolk och hur energin i en klass, älskar tribens tatueringar, coola tights, bra inställning till livet och yogan….och jag har hittills aldrig träffat en dålig Jivalärare.

Mina små frågor till dig är: Vad attraherar dig till yogan du utövar? Kan du se hur det går igen i din personlighet i övrigt? Vilka stilar gillar du inte och kan du se hur det reflekteras av din personlighet också?

 

ps. Mina hathayogaklasser är starkt Jivamuktiinspirerande. Eftersom jag inte är kvalificerad Jivalärare kan jag inte kalla dom Jivamuktiyoga.  ds. 

Annonser

Varför blir inte dina vänner yogafrälsta efter en prova på klass?

Visst är det kul att du vill dela med dig av yogan till vänner, familjen och arbetskamrater! Oftast har du talat dig varm om yogan, din omgivning har märkt effekterna den har på dig och kanske har dom aktivt bett om att få prova. En dag kontaktar du mig och vi arrangerar en privat prova på klass för ditt gäng. Men: så underligt, efter den där klassen så fick dom ingen yoga kick, inget yoga high, fastnar inte direkt för yogan som du har gjort, mår inte så bra som du gör…Vad var det som hände, eller snarare inte hände?

1. Du har glömt bort hur din första yogaklass varconfused-yogi
Kommer du ihåg din allra första yogalektion? Min första klass var i London våren 1998 och jag tyckte mest det var konstigt. Hade jag direkt ”fattat” yogan som gjordes då hade jag nog kommit tillbaka, men som sagt: det var som vilken motionsklass som helst för mig. Sedan återkom jag till en annan lärare ett år senare och eftersom allt klickade bättre då: personligheter, tider, min inställning osv så fortsatte jag gå. Det är bara nu när jag ser tillbaka på den där allra första klassen som jag förstår vad och varför vi gjorde allt om:andet, solhälsningarna, Savasanan- men är man helt ny så är det där ju bara grejor som inte betyder någonting eller har någon som helst koppling till vad som komma skall. Det är det här vi glömmer bort när vi har yogat ett tag, nämligen att…

2. …yogan är en ritual
Allt vi gör i en klass är del av en större ritual. Hur vi sitter i början, att jag pratar filosofi, andning, asanas (som också görs i en viss ordning), Savasana, meditation. Ritualer som dels lär ut olika delar av yogan men också en ritual som gör att ni kan slappna av eftersom ni vet vad som kommer. Det kan ju vara det här som gör att en del är nervösa att åka till en annan yogalärare- man vet inte hur den yogan kommer vara och om man kommer göra ”fel”. Ungefär som en nybörjare känner det!
Jag var nyligen på ett par klasser i en stil som var ny till mig med lärare som jag aldrig haft förut och även om jag är rätt bra på att slå på min koncentration, så kunde jag ändå inte helt släppa efter bara för att jag inte var bekant med deras ritualer. För någon som är ny till yogan är det precis samma situation och då är det ju svårt att ta in allt som yogan har att erbjuda. inte ens Savasana blir avslappnande eftersom man ligger och väntar på att jag ska be er sitta upp igen.

3. Alla gillar inte yoga
Chockerade, jag vet, men det är väl ok det med. Dom får hänga med i nästa liv istället.

4. Alla är inte så bekväma med att yoga i en grupp.
Hur bra arbetskamrater man än har finns det ju vissa saker man inte vill göra tillsammans med dom. Kanske fysisk aktivitet är en av dom? Kanske just yoga mer specifikt? Det kan ju vara så att man en gång pruttade högljutt i en yogaklass och tyckte det var hur jobbigt som helst. Vem vet. Hur är det själv: Du kanske inte gillar att springa med andra? Hur skulle du reagera om någon ville att ni skulle åka rullskidor ihop nästa gång?

5. Yoga är en träningssak och allt det du känner nu, måste mogna fram
Du och jag vet att man inte har tid att bry sig om andra när man yogar, men den som är ny till yogan är fortfarande otroligt utåtfokuserad och jämför sig med alla andra hela tiden. Är man då lite osäker är det klart att man inte kan slappna av under klassen utan bara ser till sina egna brister. Man tror att någon är ”bättre” än en själv att man kan mäta hur bra någon är på att yoga och att det bara handlar om flexibilitet. Det här är något som mognar bort ju mer man yogar, men som är väldigt störande i början.

images

Det är naturligtvis superbra att man kommer och provar: måste ju börja någonstans! Jag tror tyvärr man sätter så mycket press på yogan, att man måste uppleva så mycket första gången. Mycket av det som händer inom kroppen och knoppen måste mogna fram under en längre tid och som jag skrev i början kan det handla om personens egen inställning- om man är mottaglig till yogan. Jag var det inte den första gången jag gick, men ett år sedan så passade allt perfekt. Det är kul att du vill dela med dig av yogan till människorna runt om dig, men ha lite tålamod med dom. Jag tror på kraften i yogan, gör det du med.