Yoga bygger mentala superatleter

I juli kommer jag simma Vansbrosimmets 3km sträcka för första gången. Tack vare min jättebra coach Magnus kommer jag nog vara rent fysiskt fit att klara av det och tack vare yogan anser jag att jag har den mentala styrkan också. Fast just det där sista är det många som inte tänker på: det som händer i skallen under ett lopp. Att vara fysiskt fit är en sak, att sedan våga simma öppet vatten eller vad det är man vill göra är en helt annat femma. Det finns många fit personer men alla pallar inte att spendera 18 timmar i rörelse som krävs för en IronMan. Att bli mental fit och att vara förberedd är också en träningssak.

Capture2011 gjorde jag och en väninna Tjejklassikern. Nu hatar jag allt som heter ”tjej” bara för att distanserna är korta, men för mig var hela balunsen en övning. Jag ville se hur det var att simma i Vansbro, testa 100km på cykel osv. Det räckte liksom med korta distanser för att jag skulle få känna efter hur det var att simma med så mycket folk i okänt vatten mm. Man ska inte förringa alla kortare versioner av värstingeventet som man siktar på att genomföra, för att det finns mycket att lära om sig själv, om tävlingsformen, om arrangören, om din utrustning. Därför tycker jag det är synd att den swimrun vi arrangerar i Årnäs 18/7 är en av dom väldigt få swimruns som är så korta som 10km. Vilken nybörjare kör ett 21km lopp första gången? Det är ju ungefär som om någon skulle börja med ett marathon när man började springa.

När vi var nyförälskade och var på vår första resa ihop, en mountainbike helg i Wales, sa min make till mig vid ett tillfälle: ”Du är inte slut, du är bara trött”. Det, precis som maken, har hängt med mig i över 10 år nu. Att känna in kroppen och att inte likställa känslan av att vara trött med att man ska ge upp. Istället anpassar jag tempo och intensitet tills jag har mer kraft igen. Men är man inte van vid det så kanske man ger upp helt för att man blev trött. Det är också farligt att fastna i att tänka på att man är just trött för tar man slut i huvudet, så är det kört. Kan man däremot bygga upp en mental styrka så kan man ta sig mycket mycket längre. För mig ligger svaret i yogan.

Vi håller visserligen bara ställningarna i fem andetag, men om man redan är trött efter två så tränar man den mentala biten genom att stanna kvar i tre andetag till. Det är vad som händer under dessa sista andetag som är intressanta: fastnar du i en tankeloop om hur trött du är? Eller drar du fokuset in i kroppen och går igenom varje aspekt av ställningen: spänner jag låret/sträcker jag i nacken/lyfter jag uddiyana bandha tills det är dags att byta asana?

yJag blir också trött när jag tränar, det är liksom syftet, men inte en enda gång under träningen tillåter jag mig att tänka på att jag är trött eller fastna i en tankeloop. Det är lite ointressant och leder ingen vart att fokusera på tröttheten.

Om jag blir trött under yogaklass så anpassar jag asanas och gör dom lite lättare så jag inte skadar mig eller så koncentrerar jag mig som fasen på varje in och utandetag och existerar verkligen bara i nuet. Om jag under ett simlopp eller cykelpass blir störd av det runt om så har yogan lärt mig att dra fokuset innåt och koncentrera på det jag gör istället för vad som händer runt om, vilket man har nytta av när som helst.

Redan de gamla yogisarna visste vikten av att kunna koncentrera sig:

Vitarka-badhane prati-paksha bhavanam (Patanjali Yoga Sutras II.33) 

When disturbed by disturbing thoughts, think of the opposite.

Annonser