So hum- so what

Veckan tema har varit So hum-jag är det.

Vad är det? Det är inte din kropp eller ditt ego. Det är essensen av vem du är, din själ, din ande, jiva, atman. Det är omnipresent- det finns överallt.

Därför bör vi inte identifiera oss med det fysiska, vår kropp, vårt utseende, vårt jobb, att vi är mänskliga- för allt det är förgängligt. Medan vår atman, själ, finns kvar.

När jag var ute och sprang igår så tänkte jag lite mer på det här med hur det är vår själ, vår spirit- ande- som är beständig. Jag brukade vara rätt så fit men pga skador så har jag blivit mycket mindre fit. Istället för att tassa fram 10km utan att svettas kämpade jag mig igår genom 9km och fick gå ibland. Hade jag hängt upp hela min identitet av mig själv som en ”fit person”- vad vore jag nu, när jag inte är fit längre? Fitness är förgänglig. Däremot gillar jag att röra på mig och att springa och den drivkraften finns ju kvar- den är beständig oavsett hur fit eller ofit jag är. Min essens som person finns ju kvar trots jag är mindre fit just nu.

IMAG1388I yogan så är det strävan som visar på din drivkraft- hur du tacklar yogaasanas och utmaningar på mattan visar på din ”spirit”. Yogan kommer ändras av din kropp, din kropp kommer ändras av yogan, men din själ, din spirit kommer bestå.

Genom yogan kan vi skala bort, göra oss av med alla lager som ligger i vägen för att vi ska kunna se vår själ. Du kommer till mattan full av upplevelser, tankar, känslor från dagen påverkad av andra personer, men genom yogan putsas det bort. Efter yogan så kanske du har ett annat perspektiv på ett problem, du kanske känner på ett annat sätt inför en situation eller en person. Vi har helt enkelt gjort oss av med andras inflytande och kan se vårt inre lite klarare.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen- vad skulle man göra utan yoga?!  Och samtidigt- yogisar är tuffingar, för det är inte alla som orkar ta itu med det man ser i sig själv…

 

Annonser

Alla kan yoga, men yoga är inte för alla

Alla kan yoga. Alla kan göra pranayama, asanas, meditera osv. Man anpassar efter individens förutsättningar så att vem som helst kan yoga.

När jag säger ”yoga” så menar jag allt det som innebär en förening mellan sinne och kropp, jag syftar inte bara till de fysiska rörelserna vi har för oss på mattan under en klass. Så visst, oavsett om du sitter i en rullstol eller om du gör olika övningar i en sjukhussäng- alla kan yoga.

Däremot är inte yoga för alla.

Yoga är för den som vill ha en förändring, eller snarare den som är öppen för en förändring. Inte bara en ren fysisk sådan men även mental. Är man inte redo för det…då är inte yoga för den personen.

Vi har nog alla personer i vår närhet som vi ser är i skrikande behov av samma underbara insikter som vi själva får av yogan eller som skulle behöva balanser ut yin/yang, meditera osv, men även om vi lyckas släpa dom till en klass så….argh! Dom ”fattar” inte! För dom är inte redo. Yoga är inte för dom. Än.

Det är lätt att sitta här och vara självgod över att vi minsann har Svaret- Yoga! Just nu, ja, men hur var det innan? Hur mottaglig var du för förändring innan du snubblade på yogan? En del hittar yogan tidigt i livet, för andra tar det längre tid, om ens alls i det här livet. Din väg att vandra är inte samma som andras.

En del personer yogar i flera år utan att ta till sig något, säger att dom bara gör det fysiska. Jag var själv sådan när jag började, men det visade sig bara att jag inte hade träffat rätt lärare än och att jag hade lite längre startsträcka på min väg. När jag väl var redo för en förändring, så fanns ju yogan redan där, jag behövde bara våga. Och ja, jag pratar om ”våga” därför att förändring är besvärligt. Ibland gör andra personer i vår närhet att förändring är jobbigt, ibland är det vi själva som inte riktigt orkar eller vågar. Vilket gör yogisar till stencoola tuffingar, varenda en.

Saker jag inte klarat mig utan i sommar

1. Manduka sandaler

IMAG2730Jag är ingen flipflopmänniska, men I love dom här! Dom kom med mig i Rom, på yoga retreat, på Ölands camping, till stranden- överallt! Och när man ramlar hemåt från en sent natt på ett cafe i Rom, då vill man inte ha högklackat, då vill man kunna dra fram dom här ur pytteväskan och låta fötterna andas ut.

Jag fick vantarna på dom i juni och har utsatt dom för saltvatten, sötvatten, regnvatten, sand, smuts, gatudamm och mina hemska hiskeligt torra fötter. Men dom har åldrats med värdighet och är fortfarande silkeslena på ovansidan. Jag fick heller inte skavsår mellan tårna i början. Wonderful! Mina är i turkos, men jag lutar åt att nästa blir i grönt, för ett par till blir det absolut då jag använder dom inomhus nu när utomhussäsongen är över. Finns på www.yogagrossisten.se  349kr och värda varenda krona.

 

2. Body Shop Vitamin C Microdermabrasion 

IMAG2729Alla som håller på med hudvård kommer rysa nu men: jag älskar den här för den river så skönt! Andra peelingkrämer jag testat känns inte så peelande om du fattar vad jag menar. Men den här har varit superskön att göra rent med efter alla solkrämer, svett och smuts denna varma sommar. Jag är vanligtvis inget fan av Body Shop för jag gillar inte att lukta fruktigt/blommigt, men den här har bara en svag apelsinlukt och det är ok.

 

 

3.  HIGH5 elecrolyte tabletter

IMAG2731

Fick med mig några tabs att prova med en order. Jättegoda och ger ingen konstig eftersmak som andra electrolyte tabletter kan göra. Dom här har också magnesium, vitamin c och extrakt av grönt te i sig. Bra att ha både på långa cykelpass eller på tävling.

 

4. Min vita ekologiska YogiRaj Maharaja yogamatta 

142Får inte nog av den! Jag har recenserat den förut, men måste få påpeka hur bra den är igen. Trots sommarsmutsiga fötter så är den fortfarande vit. Vilken bedrift 🙂  Finns hos Yogagrossisten i olika längder, men min längd är 790kr. Vill man så kan man få låna den och yoga på i en klass i höst.

Då vaknade jag upp till vilken osolidarisk skit jag varit

Tiggeridebatten.

Som egentligen inte är en debatt alls. Det är faktiskt rätt enkelt: det handlar om vår egen människosyn, vår förmåga att känna sympati och solidaritet.

Så vi har ”massa romerska tiggare/ massa tiggare från Rumänien” i Sverige. Om vi förbjöd tiggeri skulle dom (och alla andra tiggare, även svenska) försvinna från våra gator. Så fint, då kan vi fortsätta stoppa huvudet i sanden inför vad som händer i övriga Europa. Men vet du vad:

Det finns en stor pott med EU pengar som väntar på att Rumänien plockar ut lite euros och gör förbättringar för romer och andra personeri nöd i deras land. Det är Rumänien som hittills vägrat utnyttja den resursen. Folkpartiets Brigitta Ohlsson som även är vår EU minister har jobbat jättehårt för att få resten av Europa att sätta press på Rumänien att nyttja dom medel som finns.

Under tiden flyr alltså individer sitt hemland, sin bostad, sin familj, sina barn. Allt för att tigga på gatorna! För att få mat, ha råd med sjukvård: whatever. Jag bryr mig faktiskt inte vad dom vill göra med pengarna, lika lite som jag har med att göra vad glassförsäljaren eller frisören gör med sina. Det är inte upp till mig att bestämma vad som är ett värdigt skäl till att sitta på gatan i timmar och tigga.

Foto: Scanpix
Foto: Scanpix

För mig handlar det om solidaritet och sympati. Bara för att vi inte längre har problemet framför oss efter ett förbud, minskar ju inte lidandet för dessa individer. Vi måste börja se individen i den här konstiga diskussionen.

Om flera länder i Europa tycker tiggeriet är så hemskt att se på sin egen gata, är det inte bättre att vi gemensamt sätter ännu mer press på Rumänien? Sen kan vi gott vända blicken mot vårt eget land och göra något åt varför våra egna invånare tvingas tigga.

 

Brukar du undvika tiggarna utanför Willys med både blick och kroppsspråk? Det gjorde jag också tills i våras. Efter att Folkparitet Järfällas Nikoletta Jozsa skrev om sin erfarenhet som tiggare för en dag, om hur det hemskaste var att just bli osynlig när folk slutade se på henne. Då gick det upp för mig vilken osolidarisk skit jag hade varit! Att ignorera folk är det värsta jag vet och att göra detta mot en främling som har det svårt nog ändå! Skärping, Maria! Efter det ser jag till att mina barn och jag säger Hej till personerna. Är det varmt köper vi med en dricka till dom, andra gånger livsmedel, ibland ger vi pengar. Det är faktiskt personer som sitter där.

Så jag sammanfattar: Problemet för tiggarna försvinner inte för att vi förbjuder dom att komma hit från andra länder. Som medmänniska är det min plikt att minska någons lidande när jag ser det och kan göra något åt det. Bara en hjärtlös person tycker problemet är helt löst om det försvinner från hens egen bakgård.