Träna för din egen skull och skit i andra

Jag och maken omger oss mestadels med personer som tränar mycket och gärna och då får man så klart intrycket att det är norm. Samtidigt vet jag att många andra tränar ofta och vi ska inte förneka att motionshets förekommer. Vet du någon som inte tränar? Vet du någon som inte siktar på att deltaga i ett lopp av något slag i år?IMG_2528

Vad jag är intresserad av är VARFÖR man tränar, nej snarare varför man hetsar. Personligen yogar jag för att bra men jag springer cyklar simmar för att se bra ut och ha KUL. Var det inte kul skulle jag inte hålla på. Men jag får ofta ta mig i kragen och faktiskt påminna mig om att det är just kul för annars blir jag meddragen i hetsen om tider och resultat och för mig personligen är det helt ointressant. Det är ovidkommande vilka tider jag får på sprinttriathlon för jag kommer aldrig slåss om första/andra/tredje platsen.

Låt oss definiera ”snabbt” och ”fit”. När vi pratar triathlon säger många ”Jag är inte fit nog att göra ett triahtlon”. Det tror jag inte alls på, de allra flesta kan simma 400m, cykla 2 mil och springa 5km, men man är så fokuserad på att göra det snabbt! Varför är hastigheten det allra viktigaste? Och vem jämför sig med vem?

Jag är en 37 årig tvåbarnsmor, nyligen höftopererad, alltid rört på mig men började träna mer på allvar för ca 10 år sen. Jesper Svensson är en 24årig barnlös kille som har simmarbakgrund, tävlar i triathlon och swimruns. Borde jag jämföra mig med Jesper och försöka uppnå hans resultat? Nej. Ändå är det precis det här många gör: jämför sig med folk som inte tillhör samma ålder/fitness/kön och så blir dom avskräckta och säger att dom inte kan alls. Det är samma sak med yogan: folk tänker att dom är för stela för att göra en avancerad ställning och vill inte ens börja yoga för dom är inte redan flexibla och starka. Så bizzart, va?

I triathlon tävlar man indelad i åldersgrupper och kön, men det finns ju ändå många saker som påverkar ditt personliga resultat. Bäst är kanske att bara jämföra sig med sig själv. Här kan du ju se om du blir snabbare, mer fit, än vad du varit förut och att tävla mot sig själv är nog mer effektivt än att bry sig om vad andra gör?

Jag gör en skillnad mellan att ha ett personligt mål: ”Jag vill kunna göra en Iron Man” och att säga ”Jag måste kunna slå Jesper Svensson’s Iron Man tid annars är det ingen ide att jag ens ställer upp”. Det är en enorm skillnad på att fullfölja ett lopp och på att göra det på en viss tid men jag tror många anser att de två är samma sak. Kan man separera ”fullföja” från ”viss tid” kraven så öppnar sig en värld av nya äventyr: Fatta så mycket du kommer våga göra om ditt mål bara blir att fullfölja!

Kan man sedan skita i vad andra gör och fokusera mer på sig själv och vad man tycker om att göra, hur ens egen kropp mår och kan prestera, då tror jag också man hittar en större glädje i det man gör. Man ser det man kan (Jag gjorde Olympisk distans triathlon!) istället för det man inte kan (Buu, jag kom inte under 2,5 timmar).

Se så, ut i skogen utan att ta tid nu! Upp på cykeln och cykla lite planlöst utan att mäta distans! Hopp i plurret och simma tills du har fått nog! Ha kul!

För att sammanfatta:

  • Ha realistiska förväntningar och jämför lika med lika om du måste jämföra alls.
  • Glöm inte bort att det ska vara KUL!
  • Skit i vad andra gör.
  • Gläd dig åt det du kan göra och bry dig mindre om det du inte kan.
Annonser