mariahagman

Yoga, politik och livet i allmänhet

11140113_10153317706082180_9108163416724678420_n


Lämna en kommentar

Alla försöker börja träna, jag försöker sluta…

Varför ska man träna med en coach, en PT eller någon annan som styr upp din satsning? En person kanske behöver någon som står bredvid dem och peppar på gymet. Ytterligare andra behöver någon som tränar med dem. En del behöver det för att komma igång eller lära sig, jag behöver det för att träna mindre. För mig är det därför viktigt att jag har någon som hjälper mig med mitt träningsupplägg.

Jag har en tendens att fylla all min ledig tid med träning och upplever oro när jag inte kan träna. Tex gick jag på en ryttarföreläsning i torsdags istället för att simma. Oj oj, såna diskussioner jag hade med mig själv om hur det skulle kompenseras. Samtidigt börjar jag inse att Livet måste få ta plats det också, inte bara träning, men jag har fortfarande för mycket oro i mig för att det ska kännas ok att släppa en träning bara så där.

Nu ska jag påpeka att jag inte kör särskilt hårt just nu. Det handlar mycket om att bara vara aktiv. På torsdag ska jag ha min första session med min nya rehab-PT. Vi ska under 8-10 veckor träna de där sista svåra små musklerna hos mig som fortfarande strular och jag kommer satsa hårt på den här träningen. Från början hade jag lagt undan 5 rehab session i veckan, men min rehab-PT har sagt ”Nä du, 3 gånger räcker”.  När jag tränade med Magnus J coaching upplevde jag samma sak: jag fick lov att vila vissa dagar. Det i sig själv var en träningssak för mig. Efter den här perioden med min rehab-PT hoppas jag kunna vara stark nog att börja med Magnus igen bara för att få struktur och riktning på det jag gör, annars kommer jag rusa iväg igen. Att ha någon som bromsar mig är livsviktigt för jag har otroligt höga krav på mig själv, förmodligen är det därför jag fortsätter vara skadad.

Det här är inget enormt mentalt problem för mig, så oroa er inte. Just nu väger jag för mycket pga lång skadeperiod och det är klart jag vill gå ner, jag märker jag mår sämre mentalt om jag inte är aktiv, jag saknar den där slutkörda känslan efter ett pass, visst. Fast som jag skrev ovan så har jag insikten att man måste få lov att göra andra saker och börja vänja mig vid en balans i livet.

Ska bara ta mig igenom veckans 10 pass så ska jag ta det lugnt sen…eller veckan efter det…

 


Lämna en kommentar

Tagga inte ner för mycket!

Nytt år- nya rutiner? Jag vet man kan börja med nya projekt när som helst, men i Sverige stannar ju allt upp över jul och sätter igång igen i januari så det är ju en utmärkt tid för nya tag.

Jag läste en del i olika medier om att man ska sakta ner och göra mindre så 2016 skalade jag bort och slutade med vissa projekt, hobbies och personer. Jag behövde dels stödja en person i min närhet, men jag behövde nollställa mig själv lite. I slutet av året var jag dock så uttråkad jag var arg, irriterad, frustrerad. Min kreativitet var i botten. Jag var seg. Min personliga utveckling hade helt gått i stå. Jag hade kört fast i alla lägen. Nedskalningen hade varat lite för länge. En högaktiv person som jag hade inte lyckats fylla på med nytt i rätt takt. Jag tror nämligen inte på att alla mår bra av lugnare tempo och att ha mindre att göra, däremot måste vi alla ha rätt saker som sysselsätter oss!

Jag hade skalat ner för jag behövde veta vad jag egentligen tycker om att göra. Och i vilket tempo? Till vilken grad? Under 2016 var det underbart att få bli överraskad över vad som seglade upp som viktigt för mig och det var skönt att få släppa sånt jag trott jag var fäst vid. Framförallt var det Tempot som blev avgörande. Jag måste ha 1000 saker runt om mig. Döden för mig är att ”ta det lugnt”, då falnar jag liksom. Jag är som mest kreativ när jag har flera saker på gång och kan bearbeta en sak undermedvetet medan jag jobbar på något annat. Med träning är det samma sak: jag kör hellre 10 pass i veckan än gör lite ”när jag känner för det”. Disciplin och resultat driver mig och ger mig än mer energi.

2016 var också året då jag började jobba som anställd igen efter massa år som egen. Det har också varit en intressant upplevelse: att tvingas vara på samma plats och vara kreativ på vissa fasta tider…Jag som var så van att sätta mig ner och producera när andan föll på, men då kunna sitta länge och koncentrerat. Nu måste jag vara på jobbet även om det inte finns något att göra. Det känns väldigt…ineffektivt och slöseri med min tid när jag kan göra något annat med min dag. Vet inte om det är en arbetsform som funkar för mig.

Idag, den 9/1, så börjar jag en kurs i journalistik och information på 50%. Det är något jag gör för mig, för att jag gillar att skriva. Den 11/1 börjar jag en grafisk kurs på 8 veckor, vilket jag gör för mitt CV skull, men det ska ändå bli kul. Och så jobbar jag ju 100%, förstås. Ett tufft tempo som passar mig med kul saker som kommer höja min energinivå även om det kräver fokus och disciplin av mig att genomföra allt. Samtidigt vet jag att jag kommer må bra, bättre än att vara rastlös och seg. Genom att jag skalade bort fick jag plats att fylla på igen, i vissa fall plockade jag tillbaka det jag tagit bort, men in andra har det varit skönt att få släppa taget.

Hur funkar du? Vet du vad du BEHÖVER? Är det samma sak som du VILL? Har du funderat på att ta en time out från olika saker och personer för att se om du saknar det/dem? Ta tillfället i akt att rensa ut lite i taget så här när du ändå plockar bort julen och 2017 står oskrivet i din almanacka.

Nu kör vi!


Lämna en kommentar

Rehab i huvudet

Jag chattade med min amerikanska släkting i Florida medan jag tittade på ”Starka Karlar” på TV 4 med Colting på TV häromkvällen. Jag sade till Liz att jag gärna kommer på besök, men att det skulle vara kul att passa på att köra ett triathlon i Florida och började leta lopp. När jag sitter där och surfar i kalender och bara stirrar på Olympiska distanser och suckar och säger till maken: ”Hinner man bli bra till i februari, tror du?”, så går det upp ett ljus i huvudet helt plötsligt: det är ju inte min kropp som är sönder och sätter käppar i hjulet, det är mitt psyke. Jag är faktiskt bra nog att ta mig igenom ett sprinttriathlon idag. Men jag har de senaste åren blivit ”fostrad” vid att längre, hårdare, svårare är en normal stegring och har inte tänkt på att man kan gå tillbaka. När jag pushar och pushar och bara det längsta och hårdaste duger då är det klart jag skapar mina egna misslyckanden. IronMan-stark som jag är mentalt, hänger inte den svagare kroppen med. Jag rätt duktig på att peppa andra om att ”Det är deltagandet och genomförandet i triathlonet som är viktigt” och det tycker jag genuint att det är, fast tydligen inte för mig själv. Huvudet vill köra olympiska distanser för det ”borde jag kunna” (fast enligt vem?), men jag har inte lyckats springa 10 smärtfria kilometer på väldigt länge.

Tycker du jag är dum i huvudet? Att jag borde insett det här för länge sen? Tja, jo, det kanske jag borde gjort, men vi alla mognar olika snabbt. Och det ligger väl onekligen prestige i att köra längre sträckor. Efter att ha jobbat med yoga och träning i 10 år har jag inga problem med disciplin eller mål. Igår gick jag upp kl 0500 för en timmes cykelpass på turbotrainer i hemmagymet innan en yogastund. Det var verkligen inget jag tyckte var en stor grej- om det är den tiden jag har tillgänglig, då kör jag. För åh, så jag älskar att springa långt, cykla länge, simma mycket! Jag tycker det är otroligt roligt att vara ute i timmar och mentalt gå igenom allt det man gör på ett långpass.
Tillbaka till mig på soffan: jag säger till maken: ”Men du, varför kör jag inte en hel säsong med bara kort motion eller sprint triathlons? Det kan ju vara lika kul? Jag kan ju faktiskt springa 5 km nu och det räcker ju!” Och det gör det ju.Därför har jag nu insett att det är inte en träningscoach jag behöver i vår utan en mental tränare. Där andra behöver knuffar för att komma igång behöver jag hjälp med att bromsa för att komma framåt.

Do less to do more.

Fy fan, så jobbigt det kommer bli.

 


2 kommentarer

Varför ska man bara bli LUGN av yoga?

Missförstå mig inte: det är bra att den som är stressad och måste komma ner i varv får den hiten av yogan. Sen har jag ju alltid sagt man nog bör se över hela sin livsstil om man regelbundet har behov att gå ner i varv, men det är ett annat bloginlägg.

Men målet med yogan är inte att stressa ner eller att göra lugn per se.

Yogan har förmåga att bli vad man gör den till.

Om du är trött när du börjar kommer du, om du är närvarande, att forma den efter dagens förutsättningar och ta det lugnare. Stiger du upp på mattan med en sjujäklars energi så blir det en helt annan upplevelse.

13717391_10154289791172180_1497612386790976422_o

Yogan balanserar och gör för högt lite lägre och för lågt blir högre. Det du känner i Savasana behöver inte betyda att det är så du fortfarande känner en halvtimme senare. I Savasana låter vi kroppen släppa alla känslor och alla stories som vi har samlat på oss men som vi genom yogandet har jobbat loss. Kroppen läker sig själv. Därför är Savasana viktigt även om huvudet snurrar fullt av tankar (citti vrtta nirodha).

Förutom att kroppen kan bli trött av yogan menar jag att yogan ger energi. Visst kan jag också känna av yogaruset direkt efteråt, men för mig handlar det inte om trötthet eller lugn utan om Klarhet. Jag ser saker tydligare utan en känslomässig koppling till det i flera timmar efter yogandet- man är friare. Om jag är lugn eller inte är inte relevant för det beror på hur jag yogade och vad jag tog med till mattan den dagen. Det kan alltså inte krävas att målet med yogan är att bli Lugn.

Genom att yoga kan man påverka kroppen så att man bli ledsen eller hysteriskt glad efteråt. Ni som yinyogar förstår vad jag menar: här blir den emotionella påverkan extra uppenbar eftersom man håller ställningarna så länge. Ibland är jag mäkta irriterad när jag kommer ur yinyogan, men det släpper det med och efter en stund är jag ok. Den upplevelsen är ju inte mindre värd eller intressant för att jag inte blev ”lugn”. Efter en klass som stimulerar hals- eller bröstchakra kan man bli allt annat än lugn! Rena sociala tjatterapan istället. Pigg. Glad. Utåtriktad.
Yogan rensar kropp och själ.

De finns de som har så mycket bagage eller svårt att släppa de sällan känner lugn efter yogan. Det är ok det med. Do yoga and all will come.

yoga1


Lämna en kommentar

Min egen yoga- en kär gammal vän

Så här några månader efter det jag slutat som yogalärare, eller snarare tagit uppehåll, har jag upptäckt en annan slags yoga. Min egen. Den har funnits där sedan jag gick yogalärarutbildningen 2003, men liksom kommit bort när jag istället lagt fokus på mina kunders behov.

Jag brukade yoga igenom alla veckans klasser för att sätta klassen i kroppen och på så sätt komma ihåg den. Fokuset låg på Hur jag skulle säga något, Hur jag skulle förklara, eller om något behövdes göras om. Sällan på hur det kändes för min egen kropp som stundtals protesterade högljutt pga skador eller problem som jag dragit på mig i andra sportsammanhang. Missförstå mig inte- jag gnäller inte. Det var aldrig synd om mig. Jag vill bara pålysa ett skift från en vana jag inte visste jag hade till hur det är nu.

Jag betonade vikten av innåt-fokus och meditation till mina deltagare, men inte förrän nu, när jag inte har någon att leda i yoga, så inser jag att jag alltid hade den där analyserande, instruerande rösten i bakhuvudet hur mycket jag än trodde jag hade slagit av. För första gången på många år är det tyst i huvudet när jag yogar och känslan är…ovan…lite tomt…lite trist…men samtidigt SKÖNT. Jag kan höra min kropp igen och just nu har jag rätt ont så det behövs.

Min egen yoga idag ser väldigt annorlunda ut mot för ett år sedan men den känns lika härlig- inte minst för jag fått en chans att återupptäcka vad jag gillar och borde göra och fasen så ROLIGT det har blivit att yoga igen! Det känns så NYTT och SPÄNNANDE! WOW, vad kan jag leka fram nu, vad kan jag göra, hur kan jag få må, vad kan jag inte åstadkomma med all den här kravlösheten och paradoxala tomheten i knoppen?!

Med det sagt, så har jag en liten supertwisty session jag vill dela med mig av på min youtubekanal. Inte för att jag känner att jag måste, utan bara för jag vill dela med mig av något jag har lekt och haft kul med. Kommer spela in den ikväll och publicera asap.

Min kropp är inte gjord att vara utan den fysiska yogan, det märks direkt på psyket när jag är utan och sen märks det på kroppen. Jag har en Jivamuktiyogahelg i Cambridge i september, några workshops med Neesha Zollinger i oktober och en workshop med Josephine Selander planerade hittills. Ser fram emot dem med 100% !


Lämna en kommentar

Rehaben måste börja i huvudet

Jag är inte den enda hobbyatleten som någonsin rehabar, va? Jag ska inte tråka ut er med min bakgrund utan ville bara dela med mig av en insikt jag hade idag: Att det är i huvudet rehaben måste börja, inte bara i häcken och magen.

Sen i november jobbar jag med en sjukgymnast och mitt problem och behandling är uppenbar, jag är medveten om vad som måste göras och gör det jag ska. Fast jag gör ju annat också…för vaddå: ska jag inte lyfta tungt? Ska jag inte simma långt? Ska jag inte yoga hårt? Nähä, tydligen inte.

Först idag slog det mig att jag är jättebra på att fixa den pyttelilla biten som är mina rehabövningar, men att anpassa min mentala attityd har jag inte gjort alls. Jag hamnade här för att jag körde för hårt, för snart och för fel och jag kommer inte bli bra igen om jag inte stannar upp och gör om. Byter yogastil, lyfter mycket lättare men kanske fler reps, inte springer mer än sjukgymnasten sagt, jobbar ännu bättre på rehabövningarna. Det handlar om att ändra förhållningssätt till hur jag tränar och motionerar och åh, så trist det är eller hur? När man är van och lite beroende av att göra på ett sätt och så måste man lägga om vanorna till något som inte känns naturligt. Så liten min värld blir, min frihet känns begränsad på något sätt, det känns lite som om jag fuskar. Ja, faktiskt; fuskar. Tillbaka i huvudet igen- ”Det är inte fusk, det här nivån är det enda min kropp klarar av just nu”.

Woah…

Gissa vad den insikten gjorde för min självkänsla som är så starkt kopplad till min kapacitet som atlet?

re


Lämna en kommentar

Träningsresa till London- simning och yoga

För den som jobbar heltid kan en träningsvecka vara skönt för att bara få fokusera på träningen och ha tid att återhämta sig ordentligt utan att behöva stressa hem till hämtning, middagslagning etc. Jag var på egenkomponerad träningsresa till London förra veckan och har fått en del förfrågningar om hur det var och vad jag gjorde, så här kommer en redovisning av mitt upplägg.

Syfte: Att få träna i andra miljöer än vad jag brukar för omväxlings skull. Att få träffa kompisar från tiden jag bodde i London. Att få yoga för vissa lärare jag varit nyfiken på.

 

Fly, tåg och boende

Jag flög med Ryanair till London och snålade inte på bagaget: klart jag behövde checka in: ordentliga träningsskor och kläder, alla simprylar mm, det plockar ihop. Dessutom visste jag att jag skulle ha med mig brittiska förnödenheter med mig hem till familjen i form av pickles, Yorkshire te, chokladbitar osv.

Stansted Express biljetter bokar jag online med thetrainline.com och bara hämtar ut i en flygplatsautomat. Har man inget Oyster card man laddar för tunnelbanan, så kan man lägga till en tunnelbaneresa när man bokar tåget och slippa det steget med när man kommer fram.

När jag är i London bor jag alltid på YHA Central London, Bolsover street. Här tar man inte med sig sina egna lakan eller behöver städa el dy som man gör på svenska vandrarhem. YHA Central lockar många familjer och man kan boka privatrum, rum för 4, rum för 6. Priser från £15 natten beroende på efterfrågan. Jag är aldrig på rummet när jag är i stan så närheten till alla vänner och aktiviteter är oslagbart och personligen tycker jag det är kul att få höra stories av de jag delar rum med. Din väska kan låsas in i ett enormt skåp i rummet som du låser med eget hänglås.

Som ni ser på kartan så ligger YHA Central som sagt perfekt för just den här resan eftersom jag ville springa så mycket som möjligt och inte behöva ta tunnelbanan. Centrala London är så litet!

 Skärmklipp

Vad tränade jag

Jag yogade och simmade. Jag hade planerat ett par gympass också eftersom alla ställen hade gym, väl där nöjde jag mig med två saker.

Yogan kostade £65 för 5 klasser. Simningen kostade ca £5/sim och då ingick tillgång till gymet.

Snett emot YHA Central ligger en hot yoga studio för de som gillar Bikramstil yoga.

 

Dag 1

IMG_20160217_092713Jag landade på eftermiddagen och gick direkt till YHA för att lämna av min väska och checka in. Jag hade förbokat 5 yogaklasser på Indaba yoga center vid Marylebone station och min första klass var på måndagskvällen kl 1945. Det var jätteskönt att få jogga genom stan vid den tiden och jag var verkligen inte ensam löpare- hela London var ute och sprang kändes det som!

Det var mitt första besök till Indaba och jag är supernöjd med stället: bra läge, bra lärare, fina lokaler. Min klass var en Yogaasana med Stewart och jag tror man kan beskriva den som jivamuktiyoga på speed i 30 graders värme. Kul, men jag kände att det inte skulle passa med mitt träningsupplägg att ha fler såna här klasser under veckan, så jag höll mig till jivamukti och yin.

 

Dag 2

Idag såg jag fram emot att få simma i Olympiska tävlingsbassängen i Stratford. Där kan man förboka en plats för att IMG_20160216_120157vara säker på att få en bana om man vill träna på populära tider. Men när jag pratat med dom tidigare sade dom att eftersom jag tänkte träna off-peak /lågsäsong så var det bara att komma. Tyvärr hade man inte påpekat att eftersom det var midterm/lov i UK den veckan jag var där, så var tävlingspoolen stängd kl 0830-1700 och i den låg två enorma uppblåsbara lekgrejer. Surt! Istället blev jag hänvisad till träningsbassängerna som är 25m långa och medan det inte var något fel på dom var dom självklart inte lika lyxiga som tävlingsbanorna. Bra organiserade i Fast/Medium/Slow banor med folk som simmade i rätt bana gjorde ändå att jag tog mig igenom ett 2,8km pass.

En sak som riktigt irriterande mig var det dåliga ombytesområdet: du går in i ett omklädningsrum med små bås och byter om. Sen tar du alla dina grejer med dig till ett område som heter ”Changing village”. Här blandas herrar och damer, åskådare och övriga besökare med skåpen som du lägger dina grejor i. Här ska du sedan också duscha innan du simmar, alltså bredvid någon som helt fullt påklädd står och tittar på när någon simmar. Så bizzart. När du är klar, måste du ta ut dina grejer från skåpet, gå tillbaka till omklädningsrummet för att lämna sakerna obevakade i ett bås medan du går till ett ANNAT rum för att duscha. Slutligen byter du om och kan gå därifrån. Sjukt omständigt, eller hur? Jag vet inte vad det var för fel på att ha skåp i damernas resp herrarnas omklädningsrum som på alla andra ställen.

Efter simningen hade jag en jivamuktiyogaklass bokad på Indaba så jag åkte direkt dit efter en snabb lunch. Jag älskar jivamukti och det är en rätt atletisk stil av yoga. Efter morgonens 2,8km simning och föregående kvälls intensiva yoga kände jag att det blev lite tufft på axlarna och anpassade asanas lite för att underlätta.

Efter yogan så fick jag en skön promenad till Bolsover street och åt middag med en väninna på kvällen.

 

Dag 3

Dagen började med en löptur till en jivamuktiyogaklass och sen var det meningen att jag skulle ta mig tillbaka till Stratford och Olympiska centret för simning. Men jag var ju rätt oimponerad av stället och skulle ju inte kunna använda tävlingsbanorna, så jag bestämde mig för att testa mitt gamla gym The Porchester Centre, Queens gate. Eftersom jag fortfarande kände mig lite trött i axlarna valde jag att ha en mellandag och göra 1500m intervaller i poolen istället för ett längre pass igen.

Queensgate ligger en trevlig löptur från Marylebone.

Ah, the Porchester! Blir inget återbesök där för mig. Precis som olympiska stadium är Porchester del av Betterkedjan, men det garanterar inte en viss kvalite. 30 meters poolen är sunkig och dom hade fel på duscharna när jag var där så bara iskallt vatten. Däremot hade jag vid 14tiden en onsdag poolen för mig själv med endast ett par andra simmare till sällskap. Men nej, det finns bättre simhallar. På Porchester kan man med ett dagskort också nyttja gymet och gruppträningsklasserna om man vill. Eftersom jag valt att simma kortare hade jag kunnat lägga in ett extra pass med något här, men jag kände mig ändå rätt tillfreds med motion för dagen.

Kvällen spenderades i en väns sällskap.

 

Dag 4

Jag började dagen med att byta pool igen: den här gången gick jag till Swiss Cottage Leisure center. Det är också påDSC_0218 springavstånd från Bolsover street, bara norr ut genom Regents Park. Och Swiss Cottage Leisure Center gillade jag skarpt! Kändes rätt nytt, fräscht, som vanligt har man olika omklädningsrum för de som ska till poolen och de som ska till övrig anläggning. Jag såg också att dom hade klättringsvägg där och så givetvis ett härligt gym.  Stor 25m pool med vanliga banindelningen i Snabb/Medium/Långsam och när jag var där mellan 08-10 så var det tunt med folk som simmade. Ännu ett plus är att man på träningsresan kan simma på lite mindre populära tider än vad man måste göra när man jobbar. Jag kommer definitivt använda mig uteslutande av SCLC på nästa träningsresa hit och av alla tre är det den som jag rekommenderar.

Jag körde ett 3km pass och det kändes jättebra i kroppen. Det här var min sista dag i stan och jag hade en jivamuktiyogaklass kl 16 på eftermiddagen och så en yinyogaklass kl 1945. All aktivitet kräver att man balanserar upp med vila och yinen var perfekt avslutning. Det här var lika mycket en jivamuktiresa för mig som en simresa, men rent fysiskt hade jag nog mått bättre av att göra lugnare yoga för det krävdes viss disciplin från mig att anpassa och hålla tillbaka i vissa asanas så jag skulle orka hela veckan.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med allt även om jag möjligen kunde ha tränat lite mer. Nästa gång kommer jag kanske planera passen lite annorlunda: explosiva simpass med matchande session i gymet samt en lugn yoga, distanssimpass med tyngre vikter i gymet och explosivare yoga osv.

Det fina med att vara på träningsresa i en stad är ju att man kan shoppa lite emellanåt eller gå på bio om man känner för det. Det var skönt att slippa laga mat även om jag alltid fixade egen frukost i köket på YHA Central. Att springa runt London är grymt mycket trevligare än att åka tunnelbana.

 

PS: Om man bara åker för att yoga så är det oftast mer ekonomiskt fördelaktigt att köpa flera klasser på samma ställe. Annars kan man alltid följa en viss lärare runt i stan. Eller gå på en slags yoga på ett ställe på morgonen och en annan någon annanstans på kvällen. Triyoga, The Life Center, Sangyeyoga… det finns massa bra center runt om i centrala London. Tänk bara på att ta det lugnt efter klasserna och inte sticka direkt ut från yogan och hetshoppa, njut lite också.